Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 1

som möjlig, och ännu aderton år efter deras förening hade man, såsom på sjelfva bröllopsdagen, kunnat kalla dem de lyckliga, unga älskande. Kärleken var hos dem densamma som då, kanske blott fastare och innerligare. Ungdomen var ännu qvar. Åren äro ej alltid den rätta wåttstocken för menniskans ålder. Lyckliga år hafva icke mycken tid i sig, de äro ju så korta? de härja icke, de spara ungdomens ros i det de nära henne med glädjens safter. Utom ett intagande utseende var kanslirådinnans goda, glada väsende, hennes milda, kärleksfulla hjerta och hennes behagliga umgängessätt de egenskaper, som fordrades för att lyckliggöra en man, sådan som hennes. Trenne döttrar och en son utgjorde antalet af husets barn. Hvart och ett hade med sin ankomst till verlden ökat en sällhet inom familjen, den man förut redan ansett fullkomlig. Augusta och Sophie följde hvaran närmast i ålder; den ena var nu sjutton, den andra sexton år, derefter kom familjens blifvande caput, Clas, som räknade fulla åtta år och derefter den sjuårige Therese. I Augustas ansigte och i hela hennes väsende uttryckte sig en lifligare själ, en djupare känsla, en varmare andefärg än hos Sophie. Augusta lekte med skämtande ord och sprittande infall, hon var glad med passion. Sophie deremot var