Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 1

skap vid dess sista sammankomst. Vi meddela nu här nedan hr rådman Björcks, å egna och meddeputerades vägnar, afgifna yttrande till sällskapets protokoll. Mine herrar. Om bestyrelsen dröjt att kalla sällskapets medlemmar till sammanträde, så har ett sådant dröjsmål, till en del föranledt af enskilda hinder för åtskillige af bestyrelsens medlemmar, haft sin hufvudsakliga anledning deri, att bestyrelsen ansett sig böra lemna sällskapet tillfälle att taga kännedom om förbandlingarne vid mötet i Örebro. Den berättelse om de dervid fattade besluten, som af de deputerade, förr än de åtskiljdes, utfärdades, redogör väl för det hufvudsakligaste af mötets tillgöranden och för de åsigter som dervid gjorde sig gällande, men det har likväl varit af vigt, särdeles för dem, som hedrades med sällskapets förtroende att vid mötet vara sällskapets ombud, att sällskapet finge en liflig öfvertygelse om det nit, hvarmed reformens sak af de deputerade allmänt omfattades, om det allvar, som ledde öfverläggningarne och om den redliga vilja att åstadkomma något för sosterlandet värderikt, som utmärkte de män, som med makt öfver ordet förenade erfarenhet och insigt i de ämnen, som utgjorde föremålet för mötets förhandlingar. Dessa förhandlingar, som nu någon tid varit i bokhandeln tillgänglige, hafva lemnat sällskapet tillfälle erfara, att ett bland de vigtigaste medeln för framgång i vårt sträfvande är vunnet. De ådagalägga otvetydigt, att de deputerade insett, att alla frisinnade fosterlandsvänner måste sluta sig tillsammans, och äfven med uppoffring af enskilda meningar, med ibärdighet och fasthet fullfölja ett och samma mål. Sålunda uppfattade de deputerade sin kallelse alldeles i öfverensstämmelse med de föreskrifter, detta sällskap lemnade sine ombud; och det lärer således ej eller förefalla sällskapet främmande, att sällskapets ombud funnit sig föranlåtne att biträda mötets beslut, äfven i de delar, desse afvika från den mening, rörande representationens ombildning, som innehållas i det program, sällskapet för sin del antagit. Mötets beslut hvilar, lika med sällskapets program, på erkännande af den allmänna, samfäldta och lika valrätten. I detta hänseende hafva endast tillkommit några närmare bestämmelser. Sällskapets åsigt om årliga riksmöten har ock gjort sig gällande, och mötet uttalade derjemte några åsigter, beträffande verksamheten inom kamrarne, hvilka äro af den vigt, att på tillämpning deraf till stor del beror, huruvida representationen skall förblifva ett ständigt uttryck af folkmeningen. Folkets deltagande i all lagstiftning förklarades af mötet vara ett oeftergifligt anspråk, och mötet fortgick således på den väg, detta sällskap för sig utstakat. Endast i fråga om bildandet af de 2 kamrar, hvaraf representationen, efter mötets förslag, likasom, enligt sällskapets program, bör utgöras, afviker mötets beslut från sällskapets förut uttalade åsigt. I detta hänseende närmar sig mötets förslag mera den norrska grundlagen, ehuru förslaget bibehåller ledamöterne i öfra kammaren under 3 år; hvarigenom ostridigt denna sistnämnda kammare vinner i sjelfständighet. Mötets beslut föranleddes till stor del af farhågan att 2 NES TSE TINER NEN EE BOAREA EPTN EE SIENNA —