Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1849, sida 3

na första framgångar blifva inbilsk, nyckfull och besynnerlig; du förråder derigenom blott din svaghet som qvinna och visar att du ej är din lycka vuxen. Tro mig, den äkta konstnärn, liksom den äkta qvinnan, adlar sitt värde genom anspråkslöshetens dygd. Det tillhör den förre ej allenast att lyfta sig med konsten, utan ock att lyfta konsten med sig. Dessutom, min kära Maria, bör den blott exeqverande talangen aldrig förgäta att tillskrifva det komponerande snillet dess större och vigtigaste andel i sin lycka. Det är värdet af kompositionen som gör utförandet tacksamt; detförutan uttömmer talangen sina resurser förgäfves, liksom ett godt instrument sina toner under oskickliga händers behandling. — vOch hvarthän syftar ni med allt det håär?— vväl att stärka ditt hopp, men ej att öfverspänna det.— ÄUtan hopp kan ej menniskan lefva. Det ges dock ett, som ej kan slå felt äfven för dansösen.— Låt böral!— vEn sista representation.— vJag förstår dig ej.(Forts.)