Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1849, sida 3

— -Nå väl, du har din frihet, men har du öfvertänkt hvad du begär? Hur skulle du väl trifvas i ditt barndomshem, nu, sedan du blifvit fremmande för dess vanor och bruk? hur skulle du väl kunna finna dig vid att mjölka kor, spinna garn, och Gud vet hvad annat allt som de företaga sig der nere på landet? Stackars Psyche! skulle hon ej mången gång komma att vämjas vid mjölkstånkan och ladugårdslukten och finna att hon bland dessa ej vore i sitt element?Maria ryste, nu först fattade hon sin belägenhet i hela dess vidd. Hon insåg nu huru hon afgörande och för alltid afsöndrat sig från sitt första lifs lyckliga lugn, huru hon genom sin verksamhet och sina idseers förändrade rigtning gjort allt återvändande dit, omöjligt, och hon utropade med en bitter känsla af tomhet och svikna förhoppningar: Det är då förbi, också det! Allt flyr mig, och jag har intet, intet mer att hoppas, att hålla mig vid! Välan, jag skall dansa, dansa så mycket ni vill i dag, i morgon, i öfvermorgon, tills ... Hon tystnade hastigt. — ÄHvad vill du säga, Maria 2 — Ått jag har ännu ett hopp— Du har visserligen mycket att hoppas, men du bör ej glömma att också konsten och publiken hafva mycket att hoppas af dig tillbaka. Oss emellan vill jag faderligen råda dig att ej af di