Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1849, sida 2

strålade blott en bitallsblick i kärlek. — Hvad var för henne en publik? Aftonen för debuten var inne, huset var ut) I såldt. Salongen lyste af den eleganta verldens utsökta toiletter, och dock voro allas blickar, under den stund, som föregick ridåns uppdragande, magnetiskt fästade vid N:o 1 af första radens loger, i hvilken Emelie, Hedvig och friherrinnan Ehrenprofil utgjorde ett skönt, strålande klöfverblad; på andra bänken i logen suto Theodor och baron Ehrenprofil, till hvilken sednares fördel det onekligen skulle varit att ej visat sig der. Ridån uppgick ändtligen. I fonden af ett ödsligt landskap syntes Psyche, afvaktande sin dom att bortföras af vidundret. Hennes ställning och hela hennes varelse uttryckte den sublimaste undergifvenhet; icke denna som svagheten frambringar, utan denna, som alstras af ett tillbedjande erkännande af ett obevekligt öde, en makternas högsta makt, hvilken gudar och menniskor måste lyda. En dof musik, i hvars toner hemlighetsfulla Pythiaröster tycktes hviska, fullbordade intrycket af denna scen, som försatte allas sinnen i en nästan plågsam spänning. Man trodde sig förnimma hämnande demoners rådslag, då musiken började öfvergå till en mildare: karakter, som slutligen antog en glädtighetens rytm; då syntes lekande zephirer, med ljusgröna vingar, framsväfva, och slutande sig till hvita själs