Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1849, sida 2

af domstolen rekommenderad till regentens nåd och erhållande af en civil tjenst. Tonen inom den slesvigholsteinska landsförsamlingen är temligen nedslagen. Det tyckes, som om den icke rätt vet, hvad den bör göra; rykten, som icke sakna trovärdighet, vilja också veta, att den snart skall uppläsa sig. Tvenne embetsmän i Hadersleben, herrar Meyer och Thomsen, som valdes att vid landsförsamlingen representera denna stad, hafva vid en sammankomst af den så kallade borgareföreningen, en tyskt sinnad klubb, förklarat, att de blifvit hemma af fruktan för att afsatte och aflöste af danskt sinnade män. Deras förfarande gillades. Från Berlin skrifves till en tidning i Köln, att baron Pechlin först skall göra en resa till Köpenhamn, innan han upptager fredsunderkandlingarne, hvilka ännu icke skulle skridit längre, än att blott några allmänna diskussioner öfver dem blifvit hållna. BADEN. Det mäktiga katolsk-aristokratiska partiet sätter alla fjedrar i rörelse, för att nådga storhertigen nedlägga spiran. Landet skulle sedan, efter detta partis plan, delas mellan Österrike, Bayern och Hessen-Darmstadt, emedan det, enligt aristokratiens förmenande, är så anstucket af den republikanska andan, att dess existens såsom stat skulle vara farlig för fursteväldet. FRANKRIKE. Den nya ministerens program, som upplästes af general dHautpoul, var af följande lydelse: Det program, som republikens presidents budskap innehöll, är så bestämdt uttaladt, att det utan all tvetydighet upplyser om den politik, som han kallat oss att följa. Då han begärde vårt bistånd, har han redan trott sig böra begagna sig af sitt konstitutionella initiativ. Det skall säkerligen tillåta oss att i det kabinetts handlingar, hvilket vi aflöst, söka mer än ett exempel på en prisvärd kärlek för landet, på höga insigter i dess intressen. IIvarje individuell sympathi måste tiga i vår nuvarande ställning eller på sin höjd inskränka sig till ett sammanstämmande högtidligt och lysande vittnesbörd om vänskap och tacksamhet. Framtiden blef oss anvisad; vi voro öfvertygade om nödvändigheten att sörja för den. Det nya kabinettet är, såsom dess medlemmars antecedentia tillräckligt visat, icke bildadt emot majoriteten; tvertom vill det med kraft utveckla de grundsatser denna uttalat; det har inga andra och kan icke hafva andra grundsatser. För att rädda Frankrike, måste man upprätthålla enheten bland fraktionerna af ett enda parti. Men skall lyckas deruti genom enighet i åsigter, genom förtroende till den styrka, som regeringen af d. 10 December eger, en regering, hvilken understödjes af kammarens majoritet. Den mäktiga pligtkänsla, som i synnerhet vaknat hos embetsmännen, skall äfven bidraga dertill. Detta är det mål, mot hvilket presidenten uppdragit oss att sträfva hand i hand med honom, i det han, ädelt uppfattande sin rätt, ställer sin ansvarighet vid sidan af vår i detta svåra, patriotiska värf. Den yttre freden betryggad genom den värdiga bållning, som tillkommer Frankrike: ordningens kraftiga och oaflåtliga upprätthbållande i det inre; en vaksammare och sparsammare förvaltning af finanserna, än förr — sådant är det program, som på en gång föreskrifves oss af statens intressen, denna församlings förtroende och presidentens personliga öfvertygelse. Främst bland våra pligter ställa vi arbetets beskydd i alla grader och alla former; vi vilja, att handtverkaren och åkerbrukaren med allt mera lugn skola emotse kommande dagar och derigenom återvinna det förtroende, som nu börjar lefva upp på nytt. Men vi vilja äfven, att denna säkerhet skall sträcka sig till de öfriga regionerna af samfundet och gifva intelligensens arbete lif samt höja välståndet och krediten till en punkt, på hvilken de sedan en lång I tid icke stått. I det kabinettet påtager sig regeringsbördan, som det icke sökt, har det räknat på era sympatier, ert understöd. Era upphöjda insigter och er patriotism berättiga det dertill. Högra sidan och centern af nationalförsamlin