Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1849, sida 2

1840— 41 ärens riksdag beviljats. 2 Utrikes nyheter. ÖSTERRIKE. Regeringen har med hänseende till de kejserlige offieerare, som gått öfver till magyarerne, beslutat, att de, som vändt tillbaka under sina sanor före d. 20 Nov. 1848, obetingadt skola inträda i sin förra rang, de der gjort detta före Januari månads slut innevarande år, likaledes, så framt icke emot dem förefinnes någon särskild omständighet, som kunde ställa deras trohet och loyalitet i tvifvel; men de som hafva återvändt emellan den 1 Februari och den 14 April kunna blott uppnå denna förmån efter undersökning vid en krigsrätt, som det står dem fritt att underkasta sig, Så länge kriget i Ungern varade, hade Österrikiska regeringen ett parti ibland magyarerne, nemligen en stor del af adeln, hvilken var otillfreds med sakernas gång, Kossuths demokratiska åtgärder, det kejserliga husets afsättande, republikens proklamering o. s. v. Att Görgey var detta partis ledare, synes nu vara stäldt utom allt tvifvel, enär det med den allmänna magyariska stoltheten delade hans ovilja emot polackarne och den ungerska sakens förening med den i deras ögon för evigt förlorade polska. Den österrikiska regeringen har icke hållit sina löften till detta parti. Om dessa löften än icke voro uttryckligen gifna och vissa förpligtelser till gengald öfvertagne, så synes det dock kunna förstås af sig sjelft, att det gamla konservativa adeliga partiet väntade en viss konservativ måtta af den österrikiska regeringen, när revolutionen var kufvad. Det första steg, som bidrog att göra brytningen uppenbar, var det politiska mordet å grefve Batthyani. Att landets förste adelsmän sedan delade hans öde, förundrade icke, då han gått i förväg, och folket och adeln emottaga nu de dagliga galgbulletinerne med dystert lugn och trösta sig genom det heroiska mod, hvarmed de dömde, ofta med cigarrerne i munnen, beträda afrättsplatsen. Men den nya organisation, som Wienerkabinettet oktroyerat för landet, hvilken omstörtar den gamla författningen med dess oerhörda privilegier för adeln, har alldeles afvändt dennas sinnen från Wien. Öfver 20 af landets förnämste man, hvilka under kriget lefvat i Wien och hade öfvertagit de vigtigaste poster i styrelsen för Ungern, hafva trädt tillbaka, bland dem grefve Szarmay, som under kriget förde en bataljon, som han sjelf uppsatt, och grefve Zichy, som var österrikisk öfverkommissarie vid de ryska trupperne. Det återstår således intet annat för österrikiska regeringen, än att anställa slaver och tyskar som embetsmän i Ungern. IIvarthän detta medel skall föra, är lätt att inse, när man känner magyarens förakt för Schwaberne (tyskarne) och hat till slaverne och vet, att han städse har varit van att höra embetsmännen, de högste som de lägste, tala hans språk. Franska blad berätta, att hr dHavrancourt, en af Dembinskis adjutanter, som Haynau låtit bänga i Pesth, var en infödd fransman och hade förklarat för de österrikiska auktoriteterne, att han i Maj 1848 fått sin regerings tillåtelse att gå i frimmad krigstjenst, och således icke hade mistat sina rättigheter som fransmän, hvadan han begärde att få skrifva till franska gesandten i Wien. General Haynau afslog utan vidare omständigheter denna begäran och gaf order, att hr dHavrancourt skulle hängas inom 24 timmar. Krakau och dess distrikt har blifvit förklaradt i belägringstillstånd, -på grund af der föresallna röfverier, mord, dråp och mordbrand. —— —