få af de närvarande bevistat. I den af menniskor öfverfyllda salen hörde man nästan hjertat, slå, när efter en timmas öfverläggning juryn åter inträdde. Nu följde denna gripande ceremoni, som åtföljer domens afkunnande och hvilken, så stereotyp den också är, likväl alltid med ny kraft skakar åhörarne. Presidenten, hr Creswell, påsatte sig den svarta mössan och sade: Fredrik Georg Manning och Maria Manning — men här, afbröt honom mörderskan med en störtsjö af ord. Jag är en främling; jag kan begära främlingsjury; man har behandlat mig som ett vildt djur; jag är oskyldig; jag skulle förr hafva mördat min man, än den gode, älskade OConnor; jag står här som en värnlös qvinna— — dylika utrop följde i oafbruten följd på hvarandra. Domaren började ånyo, men hon afbröt honom för andra gången, ropade: nej, jag vill icke höra; jag vill icke blifva längre här, hvarefter hon försökte fly. Man måste fasthålla henne med våld, och domaren tog åter till ordet: Fredrik Georg Manning och Maria Manning! J hafven af en insigtfull och sorgfällig jury efter noggrannt öfvervägande befunnits skyldiga till uppsåtligt mord, och jag tror, att intet förnuftigt väsen kunnat gifva ett annat utslag. Under alla omständigheter är mord det förskräckligaste brott, men det mord, hvarom J ären öfverbevisade, är det kallblodigaste och mest beräknade, jag någonsin hört. Med vänskapens mask blef den olycklige mannen lockad till det ställe, der hans graf redan förut var uppkastad, för att emottaga honom, och derpå blef det rysliga brott begånget. på hvilket J sedan dagar och veckor rufvat. Man har sagt, att ert offer fört en klandervärd vandel. Jag vet det icke, men det är klart, att J dödat honom, utan att hafva varnat eller förberedt honom; utan att gifva honom tid att bedja om förlåtelse för isna synder, sänden J den olycklige, der han får göra sin sista räkenskap för dem. Lagen, barmhertigare än J, gifver er tid till ånger och förberedelser. I denna verlden han J intet mer att hoppas, och jag uppmanar er derför att söka nåd i himmelen. Efter detta råd återstår det mig blott att öfver er uttala det förskräckliga straff, hvilket är, att J härifrån skolen föras till H. M:s fängelse i grefskapet Surrey och derifrån till en allmän galge, der J skolen upphängas vid halsen, tills lifvet lemnat er, och att efter er död, edra kroppar skola begrafvas inom det fängelses murar, i hvilket J sist förvaradens. Måtte Gud vare edra syndiga själar nådig!Under detta tal ville fru Manning två gånger afbryta domaren; när han slutat, reste hon sig, ropande: Mylord! jag är icke er landsmanninna, då ni så behandlar mig, och kastade en hand full ris, som låg strödd framför platsen, der hon satt, midt ibland jurymännen. -Skändliga England, utbrast hon slutligen, då hon med vacklande steg följde fångvaktarne. Herr Manning var under hela denna scen kall och lugn som en bildstod; stum och mekaniskt lät han bortföra sig. George Sand, den berömda författarinnan, har, alltsedan Louis Bonaparte blef president i franska republiken, icke vistats i Paris. Hon var något invecklad i Juniupproret och fick af den nya regeringen en vink att hålla sig undan, för att icke undergå samma öde som de öfrige insurgenterna. Hon stod i nära förbindelse med hufvudmännen för Februarirörelsen, i synnerhet med Ledru-Rollin; några af dennes bästa proklamationer hafva flutit ur hennes penna. Hon lefver för närvarande på sitt lilla landtgods, der hon sysselsätter sig med utarbetandet af en ny roman, hvilken, likasom alla hennes sednaste arbeten, har folkets uselhet och lidande till föremål. I Herzogenbusch tilldrog sig den 28 October en ryslig olyckshändelse, i det ångkitteln på Jan van Arkel, N:o 2, just då fartyget skulle afgå, sprang i luften med en förfärlig knall, så att hela staden trodde sig känna en jordstöt. Fartyget gick bokstafligen i bitar; 8 lik och en mängd svårt sårade personer blefvo funna; flera personer saknas ännu. Machinisten, tillika med 3 andra, flögo i luften och nedföllo, rysligt stympade, i hamnen. Tre passagerare och kaptenen sjelf kommo, likasom genom ett underverk, oskadade ur katastrofen. Jenny Lind vistas för närvarande i IIamburg. Tidningen -Freischiitzo vill veta, att hon kommer att uppträda på stadsteatern. Hon har, säger samma tidning, sedan sin vistelse i England, egnat sig uteslutande åt andlig musik. Den bekante religiöst-politiske tänkaren, djurläkaren Urban, har i Berlin upprättat en j egen, fri församling. Den sammanträder hvarje söndag, för att fira sin andakt, hvarvid blott allmänt moraliska föredrag hållas. En kista the har ankommit till Förenta CFJtenng .CA DOA: ( n