A FY—DVÄUU Hvarjehanda. Den Manningska processen. Denna märkvärdiga process, som väckt så mycken uppmirksamhet i England, slutade den, 26 Oktober. Den blodiga tilldragelse, som låg till grund för densamma, är redan meddelad. Herr Manning, kammartjenare hos en lord, och den vackra schweiziska kammarjungfrun hos hertiginnan af Southerland hade gift sig med hvarahdra och, af de medel de sammansparat, uppsatt ett slags Hötel Garni vid Bermondsdey-Street. Frun inleder en kärlekshandel med en jovialisk, godmodig ung man vid namn OConnor, som eger en vacker förmögenhet och är anställd vid tullverket. Herr Manning åser icke denna kärlekshandel med oblida ögon; han uppmuntrar den, för att desto bättre kunna rikta sig på OConnors bekostnad. Sedan de värda makarne en tid sugit honom på detta sätt, falla de på den rysliga tanken att mörda honom, för att sätta sig i besittning af hans hela förmögenhet. En dag är OConnor försvunnen; 48 timmar förgå, efter hvilken tids förlopp hans embetsbröder finna hans frånvaro besynnerlig och fråga efter honom. Hans värdinna berättar, att fru Manning varit uppe på OConnors rum, dit hon ofta plägade gå, och undersökt hans skrifpulpet. Polisen underrättas härom; man uppsöker ofvannämnda Hötel Garni på Bermondsdey-street, men herrskapet Manning står icke till att finna. Man genomsöker huset, men upptäcker ej något spår af OConnor. Då märker en polisbetjent, att en tilja i köksgolfvet icke är fastslagen liksom de andra; man bryter upp henne, gräfver och hittar, 2 fot djupt under jorden, ett naket lik. O0Connor brukade löständer, och man finner sådane i likets mun. Hufvudskålen bär ett sår, som tyckes vara tillfogadt af ett eldgevär, och spår af hammarslag ; att ett rysligt brott blifvit begånget, kan icke mer betviflas. Lockad af en öm biljett hade det olyckliga offret lemnat sig i sina förrädiska vänners händer, hvilka, redan när de med honom satte sig till bords, hade beslutat, att han icke mer skulle komma ur deras hus. Genast efter denna upptäckt tillgrep Londonerpolisen alla medel, som stå denna storartade, oöfverträffade inrättning till buds, för att få de misstänkte i sina händer. Telegraferna sättas i rörelse, krigsångfartyg utskickas efter den sednast afgångna amerikanska paketbåten, polisagenter skynda till Wales, Irland, Skottland, Frankrike. En polisagent lyckas det, efter att hafva ådagalagt ett utomordentligt skarpsinne, att få reda på den fiaker, i hvilken fru Manning, morgonen efter mordet, afrest från Bermonsdey-street; den hade fört henne till nordjernbanan. Nu har han kommit henne på spåren; på jernbangården får han veta, att en fru Manning dels afskickat till Edinburg, dels deponerat på ort och ställe en mängd värdefullt gods. Det sednare undersökes: det innehåller en betydlig del af OConnors tillhörigheter. Nu flög arresteringsorder på den elektriska gnistans vingar till Edinburg, och innan 2 timmar förflutit, var svaret: Fru Manning är häktad, i London. Hon hade erbjudit en Edinburgerbankir att köpa några statspapper och för honom uppgifvit på hvilket hotell hon logerade, och denne var händelsevis närvarande på Ppoliskammaren, när Londonerdepeschen ankom. Man arresterade det qvinliga odjuret, under det hon i tidningen Times läste berättelsen om sitt eget blodiga dåd. Hvad hr Manning sjelf beträffar, lyckades han i flera veckors. tid trotsa de outtröttligaste efterspaningar. Ändtligen upptäckte man honom på ön Jersey. Han sköt genast hela skulden på sin hustru, som, sålänge hon visste sin man vara fri, med orygglig kallblodighet och själsnärvaro sökte bevisa sin oskuld. Processen öppnades inför Lon