gade bruna, nästan svarta ögon, blickade med söderns eld under ett par ögonbryn som begränsade en panna, på hvilken nordens klara lugn och bländande snö tycktes throna. Näsan, med sin lilla soupgon till böjning, och munnen, med en kolorit sådan endast den fullkomligaste ungdom och friskhet kunna åstadkomma, tycktes danade af behaget. Och öfver allt detta låg ett uttryck, så varmt, så djupt, så ljuft, och som på en gång förrådde så mycken känslighet för glädje och så mycken förmåga af lidande, att det ingaf ett deltagande som hade något af medlidande med sig. Denna utomordentligt rörande skönhet upphöjdes ännu mer genom en den utsöktaste och för tillfället mest passande toilett. Liksom musikern, plastikern och målarn äro födda under harmoniens lagar i hvad till ton, form och färg hör, så är äfven den välbegåfvade qvinnan (la femme bien nåe) detsamma i hvad toiletten angår, och träffar vid hvarje tillfälle, under hvarje ålder och lefnadsförhållande den karakter som är den passande och som genom sin måtta, sitt lagom, utgör det sköna i parure. En hvit, skylätt klädning af moussline indienne med en bred berth, sammanhållen af en dyrbar briljantbroche, en ljusröd camelia i de mörka lockarne, och en bukett af samma slags blommor, jemte orangblommor, hvilande i en blomsterhållare af perlemor och guld, i hennes hand, se der hennes