— — alltför ohejdade dryckenskapsbegäret, dels den moraliska smitta, som gemensamhetsfängelserna fortfarande sprida. II:r landshöfdingen säger sig imellertid icke tvifla, att ju ett omvändt förhållande skall komma att visa sig i den mån, som genom moraliska medel, i förening med en ändamålsenligare lagstiftning, angående tillverkning och försäljning af bränvin, dryckenskapslasten kan hämmas, och det nyare fängelse-systemet mera allmänt kan bringas i verkställighet. Om graden af länets allmänna välmåga skulle bestämmas endast efter behofvet af fattigförsörjning, så skulle ifrågavarande femårsskifte för Götheborgs och Bohus län, liksom för riket i allmänhet, utvisa ett nog ofördelaktigt förhållande. För att erfara, om och i hvad mån bördan af fattigförsörjningen under sednaste femårsskiftet ökats, har landshöfdingeembetet låtit upprätta ett sammandrag för hela länet, utvisande antalet af understödstagare inom samtliga sattigvårdssamhällen under sista året af nästföregående quinquennium, eller 1841, och det sista af det nu ifrågavarande, eller 1846. Deraf visar sig, att antalet af understödstagande utgjort: år 1841, å landet: 3,852, och i städerna: 2,334 6, 186, af hvilka 1,928 åtnjutit helförsörjning och 4, 258 endast bidrag till försörjning. Är 1846 åter utgjordes antalet försörjningstagande å landet: 4, 955, samti städerna 2,350 2 7,305, af hvilka 2, 306 åtnjutit helförsörjning, och 4,999 endast bidrag till försörjning. I dessa summor äro inbegripne äfven minderårige barn, hvilka år 1841 utgjorde ett antal af 1,581, och år 1846 ett antal af 2,121. Denna fattigpersonals tillvext utgör dock, enligt hr landshöfdingens tanka, ingalunda något bevis, att allmänna välmågan inom länet i samma mån aftagit. Att den materiella förmögenheten tvärtom under de sednare åren i allmänhet tillvext, antages såsom fullt säkert. Dertill hafva samverkat: dels jordbrukets och fiskeriernas ändamålsenligare skötsel (hvad det förra beträffar, ostridigt till en del i följd af skiftesförrättningarnes fortgång) dels förmånligare konjunkturer för sjöfarten, dels ock den större utsträckning, som gifvits åt handelsoch fabriksrörelsen. Att äfven allmogen varit delaktig i denna förkofran, synes (oberäknadt hemmansvärdenas stegring och åkerbrukets ändamålsenligare handhafvande) till fullo kunna ådagaläggas af följande omständigheter: a) Enligt hr justitiestatsministerns berättelser om förhållandet med intecknad och såld fast egendom å landet, har Götheborgs och Bohus läns allmoge, som under åren 1837--41 inköpt fast egendom till ett värde af 54,019 rdr utöfver hvad genom försäljning blifvit afhändt, under åren 1842—1846 ytterligare genom inköp ökat sitt fastighetsvärde med 32,866 rdr, och detta utan att fastigheternas skuldsättning synes hafva ökats. h) Enligt hr justitiestatsministerns berättelser ang. rättegångsärendena utgjorde antalet af vid landtdomstolarne inom Götheborgs och Bohus län anhängiggjorda konkurs-, boskillnadsoch urarfva mål år 1837—1838 i medeltal 22 samt år 1841 i medeltal 19, då de deremot åren 184 2—45 i medeltal endast utgjorde 16. KL nininimnniiiau RING SEEN RASA ARA