Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1849, sida 2

lig som en gång finge en hustru med hennes egenskaper. — -Med all vördnad för mammas omdöme, sade Severin och kysste hennes hand, så påminner jag mig just nu en vers af Christian Wilster, som jag i fri, ögonblicklig öfversättning vill återge så bär: En hustru som blott lagar Vår mat, fräls oss ifrå! Det är ej våra magar Guds gåfvor bäst behagar — Hvad vore själen då? Nu höjde tant sitt pekfinger och sade: Min käre Severin, jag fruktar verkligen för ditt öde och den hämnd som drabbar dig, och tycker mig med grämelse se dig gråna som ungkarl.Nu tog Severin en trotsig mine, betraktade tante nästan skarpt, skrufvade sin mustache och påstod att han skulle få sig åtminstone tio huI strur. — -MWåttligt, måttligt! sade tant, bara det I ej stannar vid tio korgarl— Det är blott från mammas mun jag stillatigande kan åhöra något sådant. I — -Emedan du vet att från ingen annans kan utgå en innerligare önskan att du en gång måtte få en verkligen älskvärd och god hustru.