Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1849, sida 1

rs älskare, en ung sjöman, skiljes från henne, att åtfölja korvetten Carlskrona på dess siolyckliga färd. Blenda, så heter ungmön, afr tåligt höstens och vintrens slut, under förpning att våren skall föra älskaren i hennes ar. Våren kommer och Blenda skyndar ur dan, för att från en tallbevuxen höjd vid stranden speja utåt hafvet. Här hon satt i liflig väntan, Spejande i lugna qvällen Utåt spegelblanka viken; Hjertat slog så gladt i barmen, Ty med vårens friska vindar Skulle hennes älskling komma. Men hon såg ej något segel Sväfva fram på ytans bana, Prydt med svenska kronans flagga. Trött till slut att längre skåda, Sjönk hon ned på bergets mossa, Slumrande i ljufva drömmar. Plötsligt känner hon i sömnen Något kylande på pannan, Och hon blickar i detsamma Upp, och se, der stod en yngling, Klädd i sida, hvita kläder, Leende vid hennes sida. Som en fogel, väckt af vinden, Reser hon sig upp och öppnar Famnen för den sköna gästen; Men han flyktar hastigt undan Som ett irrbloss uti natten — Och hon brister ut i sången: Min älskling, hei ilar du unnan? Nyss stod du så skön för min syn. Visst kommen från glödande sunnan, Det såg jag på rosiga hyn, Brudsmycken du skulle mig bringa, Och sköna du äger också; Men hvarföre ger du mig inga? Och snart skall vårt bröllopp ju stå. Min älskling, jag kände dig genast, Fast kall var din panna och kind. Det kommer sig säkert allenast Af vårnattens kyliga vind. Du fryser — ack, skynda att luta Dig tätt till min trofasta barm, Och ömt uti famnen mig sluta — Jag är ju så eldig och varm. Min älskling, hol tiger du stilla — Säg, har du ej ord för din vän? O, svara! det är ingen villa: Jag känner dig säkert igen. Glad sitter du der uppå vågen, — Ack, öppna din leende famn! Och fort, som en pil ifrån bågen, Jag störtar dit ner i Guds namn. v vagdt och gjordt. Liksom ett stjernskott Mellan mörka, dystra skyar vann den unga, vana tärnan sort från klippans höga branter. venne månader hårefter som ett ilbud och förtalde. ltt Korvetten, nämnd Carlskrona, emte många Sreas söner, igo djupt på hafvets botten. RONNE ERS YA NE TS SOLENS ANNE JANE DSS —