Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1849, sida 1

bildningar, så båänförande och så lifligt, att jag tyckte mig liksom genom ett trollslag försatt midt i en ny skapelse, om hvilken jag förut ej haft någon idte. Han förklarade sedan orsaken till dessa petrifikatbildningar och mycket annat; hvarom jag aldrig haft någon aning, om de stora revolutioner, hvaraf vår jord bär spår, om urberg och andra berg, om syndaflod och rullstensflod m. m. tills alltsammans började rulla om i mitt hufvud. — ÄIvad mannen är lycklig, sade jag, som på tankarnes vingar får stiga så högt inom kunskapernas och vetandets rymder!— -rå völ, sade han, rhar icke qvinnan också samma vingar? Hvem rår för, om hon, som gåsen, endast bär dem vid jorden? Jag tycker, fortfor han utan all vidare sarkasm, vatt en viss, allmän naturkännedom borde räknas som en oeftergiflig del af qvinnans bildning. Hon, liksom mannen, utgör slutoch kronlänken i den organiska skapelsens kedja; hvarför borde då ej äfven hon känna länkarnes betydelse, sammanhang och förbindelse nedom sin ståndpunkt, och hvarför bör ej äfven hon lära sig att betrakta naturen såsom ett lefvande skådespel af skaparns makt, öfver allt genomträngdt af det gudomliga lifvets eviga fullhet. För henne kunde den blott allmänna naturkunskapen ega ett sublimare värde län den speciella forskningen i någon bestämd