Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1849, sida 1

— ———— andra bemöta mig så vänskapsfullt. Det har åter börjat blifva mig väl i sinnet och godt i lifvet, men ack! hur länge skall det räcka? Till midsommar väntas Severin hem. Han har nu tagit graden och i Smålands husaruniform stått på Parnassen. Nog hade jag gerna velat se honom i den vackra uniformen prydas med lagerkransen! Hur stolt och skön han måtte synts deruppe. Han ernar tillbringa sommaren hemma och sedan begifva sig till Marieberg för att äfven genomgå den kursen. Emellertid, farväl med vårt trefna lugn då han kommer. Han har redan skrifvit till tant att det fägnar honom att vid sin hemkomst träffa vlilla kusin. Detta lofvar redan godt. Emellertid har jag blifvit ett helt år äldre nu än då vi sist råkades och jag bör icke mer tåla hans näsvisheter. Vore han icke tants älskling skulle jag väl veta att hålla honom kort . men nu. ... sag vill för allt i verlden ej synas otacksam mot henne. Jag kan ej rätt göra mig en idke om hur allt detta skall sluta; men det vet jag, att om jag får höra talas om våärtan på näsan, så. ... Ack, kära Theodor, om du i Paris får höra talas om något rigtigt säkert medel mot vårtor på näsan, så tänk på den näsa som fått lida så mycken näsvishet som min, för en så olycklig vanprydnad. Jag hade visst mycket att ännu säga dig om farmors sista dagar och lidanden, men som tant