Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 2

— — —— — —— Till dem som så blickade och så önskade, kunna vi räkna Hedvig, der hon ensam satt hos sin gamla farmor, borta på den trånga Smedgatan, och flitigt måste passa henne, hvars tilltagande krämpor gjorde det gamla sinnet knarrigt och gaf det unga tålamodet mången sträng pröfning. Den älskade brodrens återkomst var den förhoppningsbild, som för Hedvig visade sig med tänd stickan i hand till en gladare belysning öfver hennes enformiga lif, och med ljusnande mod såg hon de veckor och månader förflyta, efter hvilkas förlopp hon hoppades se honom återvända. Hedvig var egentligen okunnig om hur länge Theodor ernade vara borta och kände ingenting af den uppgift, som vi hört honom göra Maria i det afseendet; men hon hade likväl sina uträkningar derpå, anlagde på egen grund, den hon trodde ej skulle kunna svika. Theodor hade nemligen endast sökt och erhällit ett halft ärs tjenstledighet för sin resa, det visste hon, och hvad var naturligare än att han, efter denna tids förlopp skulle återkomma? Men innan dess slut hade han redan sökt och erhållit förlängd tjenstefrihet och innan den var slut, hade han genom inläggande om sitt afsked förstått att sjelf utsträcka den till den behagliga längd, som för hans nya lefnadsplaner var ändamålsenlig. Under det Hedvigs glada förhoppningar på detta sätt, tid efter annan, flyttades tillbaka till ett obestämdt sjer