Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 1

kar och helsningar af alla slag, nog fär han rum äfven för dina. Han tar emot dem i ny och afbördar sig dem i nedan; det är derföre han vexer och aftar. Men vet du hvad de svarta flackarne betyda?Sårad af detta gyckel lemnade Hedvig det utan svar, och ballettmästarns ankomst afbröt nu den upplysande förklaringen i det han bjöd de samtalande att åtfölja sig. De gingo och blefvo snart varse Maria, som å sin sida vid ljudet af deras steg lät sin sång tystna och stannade såsom orörlig. Det var midtöfver bergsstupningen. Armarne, som hon nyss balanserande rört i luften, lät hon falla, hon blef som förvandlad till bild, och började nu draga sig till minnes hvarest hon befann sig och anledningen, som fört henne dit. Theodor igenkände henne först, och fattade faran af hennes plats. En enda rörelse, en rubbad jemnvigt och hon hade störtat utför branten. Han vågade ej ila till hennes hjelp, ej med ett rop varna henne för hennes fara, just detta skulle kunna hafva störtat henne deri. Äfven han led nu af ångest. Smygande och tyst nalkades han pavillonen. Den lyssnande flickan hörde dock stegen och månans strålar förrådde snart för henne hvem den ankommande var. Då öfverföll henne en darrning och mekaniskt fattade hon om den närmaste pelaren. Nu närmade sig