Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 1

högstdensammes bildstod; o. s. v. Gustaf Adolf, söker med trohetens och tacksamhetens känslor den konung, i hvars anda för rfäderneslandet, i hvars mödor för dess vil, i irhvars mod under brydsamma ödens hvälfningar vvårt eget tidehvarf njuter och välsignar Gustavviska dygder. — Lika befogad att kasta rökverk för sin herre, utbrister Johan Gabriel Oxenstjerna, skördarnes skald, med samma luftsvällande pathos, huru Gustaf Adolf för Svesriges trygghet och ära, mellan omsorgen och faran, 1 vapen eller underhandlingar, ömsom gaf råt Europas förstar modets och ståndaktighetens reftersyn mot förirycket, eller återkallade för dem det språk af sjelfständighet, som deras bevstörtning förgätit. Sjelfve Wallin, davidsharpan i Norden, rodnade ej öfver, att, året före statshvälfningen, framkasta följande rimmade fraser åt förtryckaren: 0) du, — i folkets bygd mer nöjd än i ett hof, () du, som dterburen i vårt sköte, Hör alla stämmor ljuda till ditt lof, Ser alla hjertan flyga till ditt möte! Ilvad ega vi för lön åt detta hjeltemod, Åt detta fadersnit m. m. Äfven slere af de personer, som stodo konungens hjerta närmast, iakttogo enahanda sätt att förvilla honom med försäkringar om nationens stora belåtenhet. Såsom ordförande för en deputation framträdde, ett par år före d. 13:de Mars 1809, grefve Jacob de la Gardie till Gustaf Adolf och anhöll såsom en nåd, att, till ett evärdligt minne af tacksamhet för konungens visa åtgärder till fäderneslandets bästa, få uppresa Lägger man nu till allt detta usla och förrädiska smicker, alla dessa bemödanden att afhålla sanningens vänner från att nalkas thronen, all denna oböjlighet och envishet i konungens karakter, af hvilka talrika exempel hafva af förf. blifvit anförda — lägger man, säge vi, till allt detta en förvänd uppfostran, ett oupphörligt sträfvande att i det rena och mjuka barnasinnet inpregla de mest förvillande begrepp om t. ex. bördens företrädesrättigheter, om det omätbara afstånd, som skiljer regenten från folket (i stället för att bevisa det nära förhållandet dem imellan) om den förres medfödda rättighet att behandla det sednare som sin egendom, och det sednares pligt att rätta sig derefter, m. m. sådant; så kan ingen förundra sig öfver det missöde, som drabbade Gustaf IV Adolf. Långt snarare kan man förvånas öfver, att det icke träffade honom vida förr. Gifve Gud, att han blifvit dethroniserad trenne år förut! Tusentals olyckor, bland hvilka den största var Finlands förlust, hade då blifvit fäderneslandet besparade. Utrymmet medgifver icke att anföra de af förf. meddelade högst interessanta detaljer, rörande den tillämnade revolutionen i Februari 1809, i spetsen för hvilken stod dåv. öfversten, sedermera en af rikets herrar Å. F. Skjöldebrand. Planen, uppgjord af denne, var i korthet följande: Man skulle samlas på Beckers värdshus vid Norrtullsgatan, hafva hästar och åkdon i beredskap, och då Gustaf Adolf, som han brukade, kom från Haga, skulle han tagas, sättas i en täcksläda och, under föregifvande att han vore en förnäm Ryss, som blifvit fången, föras till Wax