Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 1

Marias sina gestalt mot den dunkelljusa luftgrunden, det sväfvande i hennes rörelser och ändtligen sjelfva pavillonen, hvars konturlinier nog träffande lät honom synas som ett litet tempel, allt gaf åt denna scen en så fantastisk karakter, att den ovilkorligen förde ballettmästarns tankar på theaterscener och theatercffekt. Då han en stund betraktat den, återvände han för att skaffa den ännu flera åskådare. På förstugubron stodo emellertid Fanny, Theodor och Hedvig inbegripne i följande samtal: — -Theodor, hvarhelst du träffar månans vänliga blickar under din långa förestående resa, så låt dem föra en systerlig helsning till dig., Tror du att månan ätager sig sådane kommissioner? ,, frågade Fanny. — Det tror jag visst. Och skulle du ej också vilja sända en hälsning till din bror, som äfven reser?— ,4Ah jo, men inte månskensvägen, oviss om himmelens poetiska budbärare också förstå syskonspråket. ,, — -Skulle de ej förstå språket mellan alla älskande bjertan?, — Lugna dig, min lilla syster, sade Theodor klappande Hedvig under hakan. Ser du hur trind och fyllig månen är, liksom en kappsäck, packad för en resa? Det är af idel suc