Theodor djerfvare och gick emot henne sägande: UHvad tar du dig till Maria? År du i sömnen, eller hvad skall detta betyda?, — Jag är vaken, fullt vaken.— -Hvad är då det här för spektakel?, — -År ni ensam? frågade Maria med biäfvande ton. — Nej inte alldeles.— Mamsell Fanny! ropade Maria högt och gällt. Fanny gick fram vid hennes rop, okunnig om hvad hon dermed menade, och frågade med sin vanliga, något sträfva ton: Hvad vill du mig?— AHvad skulle jag vilja er? Är klockan 10 nu? Välan, håll ert möte, säg ert afsked, men jag vill stå här till i morgon bittida. Förstår ni mig? Om färgen på Fannys kind öfvergick till rodnad eller blekhet, det vet blott gubben i månen, ty ingen på jorden ser så klart vid skenet af hans lykta, att han kunde urskilja färgvexlingen, som föregick. Imedlertid lade ingen, utom Maria sjelf, aftonens uppträde så mycket på bjertat som ballettmästaren, hvilken i Maria började ana en af naturen kallad sujett till Terpsicores skola. Förgäfves väntade han dock, att hon åter skulle visa sig på Husqvarna, så att han skulle kunna få höra hennes tankar öfver de förslag, han ämnade