Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 2

handen, förde honom mot Maria, presenterande kammarjunkare Rosenljung för smörblommornas drottning och anhyöll i hans namn om ven galopp. Theodor, fortsättande Severins skämt, gjorde en djup bugning och föamräckte sin arm, Nu spelade musiken upp och Maria, i stället att göra motstånd, böjde sig emot Theodor och började sätta sig i rörelse. Man ämnade i början skratta åt den nya danserskan, men ändrade snart lusten. Lätt som en sylfid följde hon med elastiskt mjuka rörelser taktens afmätta gång. Hela hennes varelse tycktes liksom rytmiskt gunga på vågor af musiken. Den i hastighet tilltagande taktrörelsen jagade henne, som vinden jullen, till snabbare och lättare fart. Hon var såsom i en drömd flygt; hon visste ej hvarthän det bar, men hon var trygg, ty hon visste hvem som styrde loppet. Hennes öga strålade af förtjusning; den ljusröda schawletten gled tillbaka från lockarnes ljusskuggiga svall, som nu i fria böljor svallade kring hennes axlar och liksom bildade en rosensky kring ett Hebehufvud. Den ljusa hemmaväfda drägten med den lilla nätt åtsittande liftröjan, som förrädiskt röjde formen af hennes Smidiga lif, förtog lika litet som den upphöjde effekten af hennes naturliga fägring och föreföll, enligt Severins tycke, som ett epigram öfver paryren. Efter dansens slut intog hon åter sin ödmjuka