Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 2

Då terminen framskridit, att den mera upptogs af dansöfningar än lektioner, brukade ofta de i huset bekanta ungherrarne från staden att göra sina besök och deltaga i dansen. Theodor var en bland dem, hvilka infunno sig ganska ofta och såsom man skulle tro, af ganska naturliga skäl, eller för Hedvigs skull, så vida man icke hört de andra unga flickorna deröfver stundom skämta med Fanny Clary, en sjuttonårig brunett, med svarta, blixtrande ögon, en hög, stark vext, och dessutom syster till Leutus Jaques Clary, hvilken föreslagit Theodor den fria utländska resan. Äfven Maria hade under denna tid, oftare än vanligt, visat sig på Husqvarna och stående nere vid salsdörren betraktat hur allt gick till. En afton stod hon der, med den ljusröda schawletten på hufvudet, och tänkte på hur roligt det skulle vara att få deltaga i den glada dansen och kände sig så hemmastadd i steg och tourer, att hon ju tyckte det skulle gått förträffligt för henne att få vara med här. Ungdomen var särdeles lifvad och allt var lust och löje, då helt oförmodadt en af de unga damerna klagade öfver ett hastigt illamående och måste lemna rummet. Theodor skulle med henne dansa en galopp, som just var färdig att spelas upp. Ilan beklagade högt sin otur att för monsieur krankheits skull blifva mankerad. Han ställde sig förtviflad, då Severin med komisk högtidlighet tog honom vid