Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 1

menniskan får hvad vi förstå med tycket, hvilket så ofta, redan vid första anblicken af en person, ger oss en förnimmelse af dess inre betydenhet, af hvad i själen bor, och så omedelbarligen och ovilkorligen verkar tilldragande eller frånstötande på vårt hjerta, och ofta fängslar det bastigare, varaktigare och ljufvare än sjelfva skönheten. Af denna själens genomlysning förklaras lätt det icke så sällsynta fenomenet af menniskor som aldrig upphöra att vara intagande, äfven långt sedan alla fägringens rosor vissnat;. ja, af dem som blifva det mera vid de mognare år än i unga, samt slutligen af dem, som aldrig blifva intagande. Vi tveka ej att hänföra friherrinnan Agathen till de förstnämnde. Hon var ej mera ung, följ aktligen icke heller vacker, kanske hade hon aldrig, i ordets vanliga bemärkelse varit det, ty ansigtsformerna svarade ej mot skönhetsreglornas fordringar; men de voro högst fina, med mjukt öfvergående contourlinier; och hela hennes personlighet var utmärkt genom en stilla värdighet, en lugn glättighet och en mjuk godhet. Äfven på Husqvarna var Maria väl bekant med natur och menniskor; ty Soltäppan låg, som vi vete ej långt derifrån, och under Husqvarnabergens träd och på dess mossiga branter hade hon i sin barndom haft mången rymlig lekstuga, samt, sedan friherrinnan flyttat till stället, hvarje