Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1849, sida 1

liga och menskliga lagar hafva med hån och förakt blifvit trampade under fötterna; hela samhällen, hela riken och folk hafva blifvit lemnade till pris åt det mest rå och barbariska godtycke; den röda monarkiens anhängare hafva liksom täflat om att öfverträffa hvarandra i grymhet och omensklighet, och ännu är icke denna kannibaliska, afskyvärda täflan slut; ännu fortfar den att kräfva nya, blodiga offer. ... Hvad har den röda monarkien att vänta af så beskaffade föredömen? Den åberopar, att dess makt är af Gud, och den handlar som om ingen Gud funnes. Den låter i kyrkorna: predika fridens och försoningens lära, och den stämplar nästan hvarje sin handling med det oförsonligaste hat. Den säger sig vilja ordningens och lugnets återvändande inom de skakade samhällena, och den bringar genom sin halsstarrighet förvirring i allt; det lugn, den åstadkommer, är grafvens. Den säger sig älska sina undersåter, och den släpar dem i tusental till slagtbänken, låter dem försmäkta i fängelsernas hvalf, eller jagar dem i evig landsflykt. Den säger, på grund af både gudomlig och mensklig lag: Du skall icke dräpa!:, och den badar sig sjelf dagligen och stundligen i de mördades blod. Det finnes med ett ord intet gudomligt bud, ingen mensklig lag, som den icke sjelf öfverträder, och dock vill den att andra skola ställa sig dessa bud och lagar till efterrättelse. Till våldet fogar den hycklet, till despotismen skenheligheten, till grymheten hånet och hädelserna. — Vi fråga än en gång: Hvad hafva den röda monarkien och dess anhängare att vänta efter alla dylika, vMens, invänder man, folken hafve framkallat de olyckor, som öfvergått desamme. De hafva brutit samhällskontrakten och gjort sig skyldige till de straff, som för dylika grofva brott äro stadgade. — Härtill svare vi: Mellan absolutmonarkiska regeringar och deras undersåter finnes i sjelfva verket icke något samhällsfördrag. Monarkens vilja är i länder med absolutistiskt statsskick folkets lag. Det har i lagstiftningsvig aldrig blifvit taget till råds, aldrig fått hafva ett ord med i sina angelägenheter. Något samhällsfördrag mellan det och despoten existerar således icke; ty ett fördrag, ett kontrakt, förutsätter minst tvenne kontrahenter och en ömsidig öfverenskommelse; men uti ifrågavarande fall gifves hvarken det ena eller det andra. Resa sig undersåtarne i en despotiskt styrd stat mot regenten, så kan följakteligen denna deras resning ingalunda få namn af kontraktsbrott. Icke ens den s. k. trooch huldhets-eden är i så fall bindande, alldenstund den i sjelfva verket är undersåterna aftvingad, och en med våld aftvingad ed aldrig inför förnuftets domstol kan erhålla någon giltighet. I de stater åter, der styrelsesättet är konstitutionellt monarkiskt, eger mellan den styrande och de styrde rum ett samhällsfördrag, som icke å någondera sidan får brytas. Men huru hafva väl regenterne hållit detta kontrakt? Läs t. ex. d Ludvig Philips historia (för att nu ej nämna någon annans) och man skall få så mycken kännedom derom, som man någonsin behöfver. Det var just han, som genom sina brott mot samhällsfördraget, genom sina mångfaldiga kränkningar RR ORO RER rr