Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1849, sida 2

lands och Österrikes fordringar samt vägra utleverera flyktingarne, förklarade han, att hans fosterland var hans religion och, att han ville blifva sultanens undersåte, tjena under hans fana och öfvergå till Islam, enär sultanen hade samma fiender, samma vänner, samma interessen, som detta fosterland. Han förklarade på samma gång, att detta beslut redan var taget, när han lemnade Ungern, men att han icke förut velat göra det bekant, för att det icke skulle se ut, som om han gjorde det af fruktan. Han tillfogade, att han icke ville uppmana någon följa sitt exempel, men generalerna Kmety, Stein och omkring 30 officerare af hans ifrigaste anhängare ville icke skiljas från honom, utan öfvergingo, likasom ban sjelf, till muhamedanska religionen. Kossuth blef mycket förbittrad på Bem med anledning häraf och begaf sig genast till Ungrarnes lägger, der han underrättade soldaterna, att Porten motsatte sig Österrikes och Rysslands fordringar, samt att Frankrike och England tycktes vilja understödja Porten; han uppmanade soldaterna på samma gång att icke genom affall från sin tro sätta en fläck på det kristna Ungerns fana, som de alltid tjenat med ära, och gaf dem med några ord att förstå, det Bem och hans kamrater gifvit efter för löften eller hotelser af Porten och öfvergått till profetens lära. Detta väckte stark rörelse i ungerska lägret, så att man ett ögonblick befarade ett utbrott. Dembinski har handlat på annat sätt. Han har icke gått öfver till Islam, utan offentligt förklarat, att Porten icke hade någon del i Bems och hans kamraters affall, samt tillochmed skickat en tacksamhetsskrifvelse till storvisiren och seraskieren. Bem heter nu Murad Pascha. Alla flyktingar utan undantag behandlas med välvilja och humanitet. Guvernören i Viddin, Zia Pascha, bar försett dem med kläder och skodon, af hvilka de voro i yttersta behof. Bems omvändelse har väckt stor glädje i Konstantinopel.