Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1849, sida 2

modren hennes förslag i öfvervägande och fann det mera antagligt ju mera hon tänkte derpå. Theodor var henne visserligen lika obekant, som alla de andra herrarne i rätten, men den hemliga slägtförbindelsen lät henne dock känna sig båjd att hellre förtro sig till honom än någon annan. I det hela fästade Susanna ganska ringa förhoppningar vid arfvet efter sin broder och skulle kanske aldrig hafva väckt frågan derom, om inte en känsla af pligt mot hennes harn och det väckta förslaget att åt Theodor anförtro saken uppmanat henne dertill. Med liten ångest i hjertat och Aftonbladet i handen begaf hon sig en vacker dag till staden för att söka Theodor, och återvände helt förnöjd öfver den fryntlighet och beredvillighet med hvilken han lofvade att tänka på saken.Några dagar efteråt, det var en vacker dag mot slutet af Mars månad, med blid vårluft och högt solsken, såg man Theodor vandra från vester till öster, ut genom den gamla gråa tullporten; bvilken står som skiljebladet emellan den prosaiska och poetiska afdelningen i den samling af blandade ämnen, som menniskor och natur i kompagni vanligen upplägger i städerna och deras närmaste omgifningar. Lärkan sjöng, vinden