Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1849, sida 2

dane saker, det göra endast de stora herrarne, och hvem kan besvära dem? Pastorn gaf mig väl ett råd, men ... — Och hvartill rådde passtorn er? — -Han rådde mig att tala med någon af herrarne i rätten.v — ÄI rätten! utropade Maria med strålande ögon. O, der känner jag en, som säkert vill hjelpa oss, och som är så slängd i att skrifva, att han visst förstår sig på att skrifva både utländska och alla andra slag. — -Känner du någon af herrarne i rätten?— -Ja, kammar ... kammar .. hm, aldrig kan jag minnas det konstiga namnet som han fått sig i lördags. Annars menar jag notarien Rosenljung. ack, mor, det är en beskedlig herre. — -Han, sade Susanna och började begrunda förslaget. — -Ja, just han. Mamma kan aldrig tro så god ban är och vacker sedan. Ni skulle bara hafva sett honom i lördags, med de breda guldränderna som gingo sidan utföre, och de stora guldtofsarne på axlarne och spjutet vid sidan med det granna handtaget, och de fina handskarne, som jag fick köpa åt honom! Ack, de voro så hvita och lena som bladen på de hvita liljorna, som Maleus odlar i trädgården.