Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1849, sida 1

och värdera, som sjelf njutit dess sköna, sorgfria vår ... Sorgfria, sade jag. Ack nej ... icke alltid likväl, ty nog finnas äfven här sorger, men de sakna en djupare rot och lättsinnets yra och stundens fröjder jaga dem bort likt dimmor, som skingras för solen. Studenterna äro i allmänhet inga grubblare. De följa Tegnrs råd: Den dag, du eger, din genius är. Kyss gladt hans mund, Men ser han uppå dig, förtörnad och tvär Bryt ert förbund. Vigilansen går väl stundom trögt, björnarne ge surmulna ut, hemtarmaten antager en allt sämre karakter och professorerna, synnerligast i juridiska fakulteten, äro några satans kinkblåsor — men hvad gör dock det? Kommer dag, så kommer råd, och slutligen kommer väl också ett efterlängtadt rek. från söta far och byter sorgen i glädje. Då betalar man sina skulder och lånar ut hvad man har öfver åt sin behöfvande nästa och känner sig sedan så stolt och lycklig, som en prins. Och fastän man stundom ser sina vänner på ett glas eller repartiserar om en sexa, så är man väl derföre icke någon skojare.Nej Gud bevars! boken tar också ut sin rätt och hvad det lider tråkar man väl äfven igenom sina tentamina. Och sedan ... farväl med den lärda staden ... man blir en man i verken, eller — en adjunkt på landet och sedan Tempora mutantur Et nos mutamur in illis, och då Få vi hjertan, så små, Men förstånd, som förslå, Ad culpandum, que nunc laudantur.Wennerbergs visor blifva med hvarje dag allt mer populära bland studenterna. De sjungas vid alla måjliga glada tillfällen, och här uppe känner man en hel hop duetter och trios, som ännu icke hunnit ned till eder. Studenten igenkänner i dessa sånger sin egen anda, sin egendomliga karakter, sina dygder, sina fel, sitt lättsinne, sina löjen och sina — sorger. De afspegla troget alla facerna af detta lif, alla dess komiska och allvarsamma sidor, de tala om en vår, hvars korta fröjd snart försvinner för lifvets jerngrå prosas, om en rosenfärgad slöja, väfd af illusioner, som, likt såpbubblan, snart upplöser sig i tårar.... månne saknadens eller ångrens? Arten af Wennerbergs skaldskap både i toner och ord är humoristisk. De lätta, lekande infallen, de stundom tokroliga skildringarne spela på en grund af melankoli, fastän allt är glädtigt på ytan. Blombladen äro yppiga, mångfärgade och rika, men det darrar en tår i blomsterskåln. Ett barn af stunden glädjen är, Som smärtans frö inom sig bär; detta är themat, öfver hvilket han varierar, som mången annan före honom, ehuru mera lycklig, mera rikt utrustad, än de flesta. Här i Upsala resonneras ännu mycket om Zachrissonska affären, och i studentkorpsen finnes knappt någon, som icke ifrigt tager den förföljdes parti. Hvad gubbarne beträffar, så vet du förut, hur de äro beskaffade. I deras ögon äro de makthafvande, de må nu kränka hvilka rättigheter som helst, felfria och oantasteliga. Det är harmligt att höra deras omdömen i denya ENT AA IKKE SENSE