Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1849, sida 1

nas, som aldrig hade någon lust för trädgårdsarbete? — till staden och kom i handel, och så länge var det bra, ty han var stadig och bärgade sig godt, men så fick han i hufvudet, att verlden var bättre på andra ställen än här, och så gaf han sig sjös med hvad han här förtjenat, och sedan hafva vi aldrig hört något från honom. Detta grämde både far och mor, och sedan blef det ej så trefligt som förr. När så halftannat år gått om, så sjuknade far i den svåra sjukan som här härjade, och den grep honom så starkt, att vi snart började förstå, att det var till döden lagdt — och det var det också; men samma dag han kom i jorden, så nedlades mor också på sjukbädden, och med henne gick det på samma sätt. Här hindrade tårar Susanna att fortfara, och hvad hade hon mer att tillägga? — Beskrifningen på sin sorg? — Den okonstlade naturmenniskan har ingenting att säga derom; hon förstår ej att göra någon parad af sina känslor. — -Stackars Susanna! Du har då förlorat allt. — Ja, men jag blef ändå så glad, då det nya trädgårdsmästarefolket lofvade taga mig till sköterska åt deras barn, så att jag fick stanna på stället, och än mer då jag år efter år fått vidmaktbålla er trädgård och se den oförstörd.