Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1849, sida 1

RT Jag beklagar högligen, att jag ej heller i detta fall kan dela den värde ledamotens åsigt. Skälen dertill har jag redan i min förra artikel uppgifvit. Det är notoriskt, att icke J af de i våra gator nedlagda rör blifvit underkastade de prof, som i kontraktet ära föreskrifna, och det är äfven notoriskt, att flere af hr Malams egna arbetare mångfaldiga gånger, under deras härvaro, yttrade sin förundran öfver att gaskompaniet i gatorna nedlade så dåliga rör, som dem, genom hvilka gasen nu ledes. Man kan ju till sommaren, när de stora hamngatorne ändå skola omläggas, upptaga några rör och underkasta dem det i kontraktet föreskrifna prof, för att utröna huruvida nämnde arbetare talat sanning eller icke. Menv, invänder nu den värde ledamoten, om också rören icke skulle uthålla detta prof; om de verkligen vore så dåliga som Silex och andra före honom uppgifvit: så blir det ju gasverkets, men icke stadens eller samhällets förlust. — Om förlåtelse, herr ledamot! Undertecknad kan icke gå in på detta räsonnemang, huru logiskt och rigtigt det än låter. Gasverket är nemligen icke kompaniets evärdeliga egendom. Efter 30 års förlopp skall det erbjudas staden till inlösen mot en viss summa, som då kommer att bestämmas. Äro nu, såsom den värde vledamotenpåstår, de till verket begagnade materialier fullgoda; så är det ju helt naturligt, att staden inlöser detsamma, för att kunna nedsätta priset å gas, hvilket åtminstone för de privata konsumenterne är för högt tilltaget. Men om det nu inlöses på blott god tro, och materialierna sedermera befinnas vara af dålig beskaffenhet — hvems är då förlusten: gasverkets, eller samhällets? — Mens?, kan den värde ledamoten åter invända, om gasverket runder loppet af 30 år visat sig vara godt och ändamålsenligt, så bör det väl äfven framdeles vså förblifva. — Ursäkta mig, herr ledamote, bär gör Tit. åter ett språng åt sidan, hvilket icke leder till målet. Gaskompaniet kan nog under loppet af trenne decennier så lappa och plåstra om de nedlagda rören, att de under denna preskriptionstid kunna göra tjenst — ja det kan tillochmed hafva råd att ersätta flera bristfälliga rör med andra, nya; men icke lemnar detta någon säker garanti för en lång följd af år, för ett sekel, eller mera, och så pass tid bör väl ett verk, sådant som det ifrågavarande, kunna begagnas! Någon fullt säker kontroll på kompaniets plåstringsåtgärder kan ingen auktoritet hafva, allraminst en, hvars medlemmar till en del hvarje år ombytas. Vid preskriptionstidens slut finnes knappast någon (gaskompaniet sjelft naturligtvis undantaget) som kan veta i hvilket skick verket sig befinner, hvar, när och huru dess bristfälligheter blifvit afhjelpta, o. s. v. Det kan då, liksom nu, heta att verket är förträffligt. Folk, som äro beredde jurure in verba magistri, finnas alltid till hands, och tror man dem, så kunna nog den värde ledamotensv åsigter komma att hålla streck — tills det lurade samhället inser, att det dock hade varit bäst och rigtigast, att från första början underkasta hvarje rör det i kontraktet föreskrifoa prof, då man, så vida dessa prof blifvit verkställde af en sakkunnig och pålitlig person, med full säkerhet vetat hvad man hade att rätta sig efter och icke