Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1849, sida 3

ma i verksamhet. Mången har från simpel volontär svingat sig högt på ärans trappa; i krig gäller endast bravour. Jag har ansett som en skyldighet att äfven göra dig uppmärksam på detta och önskar att du efter allt hvad jag gifvit dig vid handen måtte taga ditt parti klokt.Så van var Pierre från barndomen att se sig tillbakasatt för sin broder, att han vid första genomläsandet af sin mors bref icke kände sig öfverraskad; men ju mer han öfvervägde vigten och följden af det företräde han nu lemnade brodren, ju djupare intogs han af smärta och bitterhet. Länge blef han ståenda med korslagda armar och betraktade brefvet med stela, stirrande ögon; derpå utbröt han med en sträf, ihålig röst: En barndom utan kärlek, en framtid utan hopp, se der två sköna bilder för ynglingens öga att hvila på! Vid sidan af dessa upprättar ban sjelf tvenne andra — hat och förtviflan. Ha, ha, du blida öde, nu är den lotten utvecklad, som du med svekfull hand skref ut för mitt lif! — — — Förb-dt! Hvarföre gjorde du mig till gäck för en så satanisk nyck, som falheten? Eller hvarföre gjorde du skönheten till en tjuf, som skulle bestjäla mig på en moders kärlek. — O, moder, att åu kan ha hjerta att så splittra min lyckas farkost för att dermed bota de bräckor ödet gifvit min broder! — — Dock, hvad kan ej den som icke har något hjerta. Du har blott ett öga