att, trots de möjliga följderne, talrika motsatta opinions-yttringar skola framstå inom samma arme. Afven Post-Tidningen antyder, att Z. bordt vidtaga andra utvägar än publiciteten, men nämner icke hvilka. Vi tro oss flere gånger hafva visat, att under de för handen varande förhållanderne ingen annan utväg fanns, äfvensom ådagalagt det misstänkta och bedröfliga uti, att, om det är sant, hvad Z. anfört, man vill bålla ett sådant hiskeligt oväsende öfver sanningens framläggande. Bore den 2l:ste dennes: Kapten Zachrisson har lidit ett nytt prof af onåd och hårdhet. Han har nemligen blifvit entledigad från befattningen att vara regementsqvartermästare och derjemte, enligt Götheborgs Hand.och Sjöfarts-Tidning, erhållit befallning att genom ombud lemna ifrån sig rustkammaren, som ban i egenskap af regementsqvartermästare haft om händer, och har den arresterade Zachrisson sålunda beröfvats möjligheten att sjelf vara närvarande vid rustkammarens inventering, till bevakande af sin rätt; — ett i sanning grymt förfarande emot en arresterad redovisningsskyldig person. Vi hade föreställt oss, att vederbörande en gång skulle komma till besinning i den Zachrissonska saken och finna, att de, som härutinnan å sin sida gjort sig skyldige till icke obetydliga felsteg, vid hvilkas bedömande de hafva behof af all möjelig mildhet, äfven borde emot Zachrisson visa annat än ständigt förnyade prof på en lika låg, som orättvis och oklok förföljelseanda. Vi hade föreställt oss att styrelsen, som eljest i många fall visat prof på snarare för stor än för liten mildhet, skulle icke hafva försummat att äfven i förevarande fall, till sin och de sinas fromma, låta använda någon mildhet, någon försonlighet; men vi finna att vi helt och hållet missräknat oss på — mildheten. Det återstår således att endast söka försvara den lagliga rättvisan och, för reciprocitetens skull, finna vi oss derföre böra frångå de mildhets och försonlighets åsigter, som vi i sista N:r framställde i afseende på bestraffningen af den från hufvudstaden utgångna opinionsdomen af Zachrissons kamrater. Sålänge man tillåter att hätskhetens och förföljelselustans lumpne vapendragare få emot Z. missbruka rättvisans svärd, finna vi att den lagliga ordningen samt lagarnes makt inom samhället fordra, att sträng rättvisa utöfvas emot hans förföljare. Lagarne lemna eljest plats äfven för mildhetens och försonlighetens anda, — en samhåällsdygd nästan lika nödvändig som sjelfva rättvisan, — men de som fortfarande förneka denna samhåällsdygd, ega ej rätt att för sig sjelfva eller de sina taga den anspråk. Öfverseendets mildhet emot den ena medborgaren är föga förenlig med förföljelsens stränghet emot den andra, och vi kunna aldrig gilla att man med hårdhet bestrastar den, som man förmenar hafva åsidosatt moraliska pligter, under det att man på samma gång har öfverseende med verkliga lagbrytare. En sådan partiskhet skall, om den får opåtaldt utbilda sig, blifva en skamfläck för rättvisans vårdare och en olycka för nationen. -——oe 1 11 2