Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1849, sida 3

sin torfva, och Roms jord plöjdes af dess ädlaste försvarare. För plog och slaga är jag vacker nog och hvad mera är — stark — — Vaälan, min mor, jag vill taga dina råd i akt och sörja för mig sjelf.Nu var hans beslut taget. Han tillskref sin mor att han ej ämnade falla hennes omtanka till besvär, lät henne förstå, att han på andra sidan hafvet ämnade söka sin lycka och bjöd henne ett sista farväl. Nu afsålde han sina böcker, inställde sina studier och väntade blott på att Malkom skulle sluta sina och afresa på det han sedan i större frihet skulle kunna taga sina mått och steg. Detta hade dock svårigheter. Tiden var nära för banden, då Malkolm en dag med ovanligt sorgbunden min inträdde och sade: Pierre, jag vet, att det skett dig orätt i många stycken, och sednast deri att du måst cedera din plats vidregementet för mig, men ser du, min broder, det var inte mitt fel, vår mor har ställt om det. Det gör mig hjertans ondt om dig, min själ, gör det icke så! Och stode det i min makt, jag skulle af bjertans grund befordra dig till kapten i denna dag. Gud gifve du ville göra detsamma med migl— Med dig? — Du kan visst ej komma att behöfva någon tjenst af mig.(Forts.) A2 De.