Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1849, sida 2

utveckling och dessa började liksom objektivisera sig i trädgården, De endast ätbara och välsmakliga produkterna fingo lemna rum åt de skönare blommorna; unga fruktträn blefvo planterade för att ge skördar åt en framtids dag, som nu började locka det unga sinnets aningar utom den närvarande stundens lekar och behof. Prosan blef undanträngd för skönheten och hoppet, och slutligen började espaljerade berså-anläggningar och ensliga skuggplatsers upprödjande liksom förråda uppvaknandet af det hemlighetsfulla behofvet af tystnadens och ensamhetens stunder. Vid det härigenom antydda stadium i anläggarens lif och trädgårdens falländning måste hortikulturen afbrytas för fordringarne af ett ädlare slags kultur. Pierre var nu vid den ålder då han vid akademien borde ge ett slags fulländning åt det, som han, efter tidens sed, hittills idkat hemma för en informator. För Pierre skulle den första skiljsmässan från hemmet haft föga påkostande, om den ej medfört afskedet från mäster Apelblom och Susanna. Då han aftonen före sin afresa vattnade sina kära blommor, biträdd af den blåögda bjelperskan, så uppsteg en underlig, vemodig känsla i hans bröst, och då ban slutat sitt arbete tog han med en innerlig rörelse hennes band i sina och sade: Tack för din trogna bjelp, Susanna! Vårda mina blommor då jag är rest, att jag må återfinna