Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1849, sida 2

jag, genom så många lidanden och fröjder, så mycken för dyrt patriotiskt blod köpt ära och känslan af helig pligt, blifvit oskiljaktigt fästad. Det är icke länge sedan, vi beträdde den sköna, men kamprika banan. Med den mest upplyftande sjelfuppoffring hafva vi sträfvat till det mål vi föresatt oss. Vi gjorde allt, hvad som stod i mensklig förmåga att göra, och kunna utan att rodna ställa oss inför verldens och den Högstes domstol. Det stod dock annat skrifvet i ödets bok. Och således afträda vi nu från skådeplatsen, vid hvilken allmänandan fästade så stora förhoppningar, och på hvilken vi kunde förblöda, men utan att vara i stånd göra fäderneslandets sak någon tjenst. Vi afträda, emedan fäderneslandet så fordrar, hvilket äfven i framtiden kommer att behöfva sina trogna söner; vi afträda, emedan vi hafva heliga pligter emot detta fädernesland, som kan finna tröst för framtiden i vår oförsvagade trofasthet emot detsamma. Blifven derföre också i framtiden fäderneslandets stöd! Den uppgift, J fått er föresatt, hafven J manmeligen och konseqvent utfört ända till sista ögonblicket. J böjden er, emedan det måste så ske; för händelsernas jernmakt hafven J böjt er. Denna omständighet och den räddade äran kan uppfylla er alla med lugn. Mottagen fördenskull för eder manneliga, kraftiga kamp fäderneslandets varmaste tacksägelse! Mottagen tillika mitt innerliga och bjertliga farväl. Gud vare med eder! Georg Klapka, general.v I Lloydskrifves från Pressburg under den 5 dennes: Dagligen inträffa bärstädes stora skaror ungerska trupper. Således ankom i dag ett betydligt antal afväpnade hussarer, under eskort af en afdelning chevauxlegers med de likaledes afväpnade Ferdinandshussarernes musikkorps, som blåste Hunyadymarschen. De afväpnade hörde till de Honvedhussarer, som stått under Bem, och hade först för kort tid sedan blifvit utskrifne. Det var en nedslående syn att se dessa af krigets olyckor så hårdt drabbade krigare. Med undantag af de utmärkt väl beridne officerarne, redo hussarerne hästar, som erbjödo samma ohyggliga anblick som ryttarne. Ryttare och hästar voro i hög grad ruskiga, till en del blesserade, sadelmunderingen fullkomligt i trasor. Med tydlibussarernes fysionomier; här den trotsiga, ännu ga drag lästes detta olycksaliga krigs historia på städse stolt utmanande blicken, der det insjunkna, melankoliska ögat; här det bleka afmagrade ansigtet, der det likgiltiga; blott ytterst sällan en munter leende min, men öfverallt spåren af det vilda kringflackande lifvet och de otroliga försakelserna. Man såg unifermer i alla nyanser; den med svarta och gula snören besatta dolmanen betecknade bäraren som öfverlöpare från den kejserliga hären. En var klädd som Honved, en annan som kejserlig infanterist o. s. v. Tåget åtföljdes af en lång rad vagnar med qvin— nor och barn, sjuka och sårade. Det går till Italien. Från Pesth berättas följande: En ung baron Podmanitzky, hvilken instuckits som trossknekt i österrikiska armken, råkade i en tvist med sin korporal, emedan han på en marsch ur en åt horyttmästaren, lät denne gifva den unga baronen nom öfverlemnad hafresäck förlorat största delen af innehållet. När korporalen anmälte saken för prygel. Nästa morgon trädde den djupt kränkte ädlingen, försedd med tvenne pistoler in i ryttmästarens rum och utmanade honom på duell. Denna egde rum och aflopp sålunda, att ryttmästaren blef lätt sårad. Men Podmanitzky skall af krigsrätten blifvit dömd att arkubeseras. Lithog. Corresp. vill veta att furst Metternich icke har flyttat från London till Brissel af fri vilja, utan att hans afresa från England varit resultatet af hemliga stämplingar emot lord Palmerston, som denne uppdagat och gjort ett slut på genom att antyda den gamle ränksmidaren att packa sig ur landet. Hären kommer nu att förminskas; alla som tjenat i 8 år och alla som blifvit hvärfvade för den tid kriget varade, skola permitteras eller afskedas.