—————7——— som möjligt emot allt hvad liberalismen heter. Detta var ett icke så galet påhitt, ty massan af soldaterne — thronens och altarets försvarare — är alltid bönder, och soldaterne i Preussen kunna icke, i anseende till den korta tjenstetid de hafva, så fullständigt, som i Österrike och vissa andra länder, dresseras till viljelösa verktyg i despotismens tjenst, om icke en tillräcklig dosis frihetsfiendtliga läror, redan före deras inträde i militärståndet, inpluggats i dem. Reaktionärernes bemödanden i denna riktning lyckades till en början icke så illa, uti de provinser nemligen, synnerligast Pommern och Brandenburg, der bönderna stå på en lägre bildningsgrad. Loyala föreningar bildades, från hvilka majestätet hade esomoftast den fägnaden att emottaga de mest underdäniga adresser, med försäkringar om obrottslig trohet och tillgifvenhet. Men, hast du mir gesehen! en vacker dag, helt nyligen, inkommer från sjelfva mönsterföreningen för dessa loyala föreningar en adress till ministeren med en framställning af böndernas önskningar. Dessa önskningar bestå i ingenting mindre, än lika rättigheter och skyldigheter för alla preussare, afskaffandet af alla ståndsföreträden och lika fördelning af skattebördorna. Dessutom anhålla de, att jagtlagen, sådan den blifvit antagen af den konstituerande församlingen och gillad af folkets högtalskade fader, måtte sättas i verkställighet, samt tillägga slutligen, att landets lugn icke kan med säkerhet betryggas förr än alla kungens löften blifvit uppfyllda. Denna petition är visserligen hållen i ytterst underdåniga ordalag, men hvad språk skola en gång bönderna föra, då de förmärka, att ingen af deras önskningar går i fullbordan? Här hafva imellertid vederbörande fått sig en ganska god lexa, ehuru det är föga troligt, att de draga någon nytta af densamma. Hvad vi hafva sagt om de liberala lärornas motståndare i Preussen och Österrike gäller äfven i mer och mindre mån om Europas öfriga reaktionärer. Ett resultat af 1848 års revolutioner står ändå orubbligt fast, i trots af alla reaktionärers anslag. De stora frihetsprinciperna hafva till sina grunddrag blifvit erkända och, oaktadt allt hvad deras motståndare söka och äfven lyckas förfalska dem i tillämpningen, förmå de ändå icke, ja våga icke ens att åter öppet förneka dem. Dermed är redan mycket vunnet. Folken få genom sina ombud deltaga i förbandlingarne öfver det allmännas angelägenheter och erhålla dorigenom mera bekantskap med och interesse för desamma. De styrande skola visserligen söka, att så ställa till, att lejonlotten af representationsrätten faller i bourgeoisiens händer, i den beräkning, att uti benne hafva en pålitlig bundsförvandt emot massans anspråk. Denna beräkning kan dock lätteligen slå felt. Bourgeoisien har visserligen, af fruktan för socialister och kommunister, kastat sig i armarne på sabelväldet, men i bourgeoisienes vitalfråga — penningeväsendet — ligger redan ett frö till en framtida splittring emellan de begge onaturlige allierade. Så länge det icke gäller bourgeoisiens eget skinn, utan de gamla orättvisa finansoch skattesystemen fortfara, hvilka lägga största bördan på de arbetande klasserna, är den MEET KSR RSS SNONNNG SANERAS NONE ER