deln, fann han dock tidigt Mereurii tjenst alltför obemärkt och besvärlig och invigde sig hellre åt Martis. Fadrens betydenhet och hans egna älskvärda egenskaper, förskaffade honom snart vänner och gynnare, äfven på denna bana. Han steg hastigt från den ena graden till den andra, blef helt ung öfverste och adlad, med namnet Rosenljung, och blef alltså stamfader för Rosenljungska slägten. Så gynnad af framgången och genom sin faders död tidigt kommen till besittning af en betydande förmögenhet, lyckades han vinna en ung men fattig skönhets tycke och hennes gamla, förnäma familjs samtycke till erhållande af hennes hand. Nu kopte han sig en ståtlig landtegendom, Sjöboholm, och inrättade sitt hem och sitt lefnadssätt så att det ej allenast motsvarade utan i hög grad öfverträffade glansen af vunna värdigheter. Något år efter öfverste Rosenljungs ingångna äktenskap, ämnade bimlen råga sällhetsmåttet inom ett hem, der den redan utstrött så många båfvor, och uppfyllde de unga, lysande makarnes enda återstående åstundan, i det han skänkte dem en son — men ack, hur ofta fylles ej menniskans önskningar till hennes eget ve. Då gossen började vexa från den första allmänna likheten, som alla barn hafva med hvarann, så utvecklade sig hans ansigtsformer på ett sätt, som gaf föräldrarne en fullkomlig hjertesorg. För dem var