Den fjerde har blifvit benådad med lifstidsfängelse. CANADA. Man beräknar, att värdet af de egendomar, som blifvit uppbrände eller på annat sätt förstörde i canadiska städerna Tronto och Montreal under de der förefallna oroligheter öfverstiger 600, oo0 dollars, och att den förlust, handeln lidit, utgör nära en million. I dag på morgonen bar anländt utländsk post med tidningar från Köpenhamn till den 22:dre, Paris den 18:de och Hamburg den 20:de d:s. 120 danska borgare i Apenrade hafva tillställt general Malmborg en adress, hvari de betyga honom sin fulla tillfredsställse med det sätt, hvarpå han förebyggt den stora af slesvigholsteinarne derstädes tilltänkta skandalen. Den till tonen så oförskämda adress, slesvigholsteinska partiet tillställde bemälte general, räknade blott 98 underskrifter. Diskussionen i romerska frågan tog sin början i franska nationalförsamlingen den 18:de dennes. Som man hade väntat, visade ministeren den största beredvillighet att komma majoriteten till mötes. Toqueville utvecklade kabinettets politik; han talade om presidentens bref, om komitens utlåtande och om påfvens motuproprio och sökte visa, att alla dessa handlingar stämde förträffligt äfverens. Då ministeren tager saken på detta sätt, upphör all split emellan den och majoriteten. Det är blott bergpartiet och några upprigtiga republikanare af den moderata venstra sidan, som icke äro skarpsinniga nog för att förstå, att dessa handlingar stämma öfverens och derför vilja protestera. Den första talaren, som uppträdde af detta parti Mathieu (de la Drome), utvecklade dess politik med skarp logik och bitter vältalighet. Ministerens politik försvarades af en ung man, de la Rosiere, som för första gången upptradde som talare. Ett yttrande af Mathieu, som beskylde Thiers för att hafva kallat Louis Bonapartes utnämning för en skandal för Frankrike, gaf anledning till en häftig ordvexling emellan Thiers och Bixio, som bekräftade, att han hört Thiers fälla detta yttrande. Som det måste vara maktpåliggande för Thiers att just under de ögonblickliga förhållandena emellan honom och presidenten rentvå sig från en så obehaglig beskyllning, isynnerhet då den bestyrktes af en man, som åtnjuter en så allmän aktning som Bixio, fann han sig föranlåten att utmana denne. Duellen egde också ögonblikligen rum, men efter att ett par skott blifvit vexlade lade sekundanterne sig emellan och hindrade stridens fortsättande. — Hr Corally, referent i utskottet för utrikes angelägenheterne, har ingifvet följande betänkande till nationalförsamlingen: I betraktande af de vanskligheter, som hota sultanens oafhängighet och det turkiska rikets integritet, uppmanar nationalförsamlingen, lifvad af den önskan att vaka öfver upprätthållandet af jemnvigten och freden i Europa och att gifva Frankrikes ord mera vigt och dess uppträdande mera enhet, ministeren att fordra af alla de makter, som undertecknat konventionen af den 15 Juli 1830, hvari Frankrike blifvit en kontraherande part genom fördraget af den 15 Juli 1841, att de nöjaktigt uttöra densamma.Förhandlingarne i högmålet uti Versailles hafva den 17 dennes åter blifvit afbrutna genom ett uppträde, hvars slutliga utgång icke länder domrarnes opartiskhet till särdeles heder. Den anklagade Guinard uppgaf, att då en ung man den 13 Juni på knä hade bönfallit en truppafdelning att icke skjuta på fredliga medborgare, fick denna unga man ett sabelhugg tvärt öfver ansigtet. Här afbröts han af Frangois Petit, löjtnant vid det mobila gendarmeriet, som var tillkallad såsom vittne, med det utropet: Det var jag, som gjorde det. Nu uppstod ett förfärligt turmult; de anklagade ropade: Han är ovärdig att bära den franska uniformen;7 emellan advokaterne och Petit föreföll en häftig strid. och denne slutade med att sägaga: -J ären