Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 3

— bDin far! sade Hedvig till Maria, och såg sig förskräckt omkring, såsom hade hon fruktat att få se de döda resa sig. . — Der, sade Maria och pekade åt porträttet under det hon alltjemt gömde sina ögon i sin ena hand.— ÄFlickan är spökrädd, kära fröken, låt inte skräma sig af det, sade Lena till Hedvig, som hon såg vara belt blek och darrande. Det är ju bara gamle borgmästarn. Hvad är det värdt att vara rädd för honom?Lena förde nu Maria fram emot porträttet, lyste på det och drog handen från flickans ögon och frågade: Tycker du det är far din? Maria betraktade porträttet. Den gammaldags drägten, och stora allongeperuken, bvilka på närmare håll och vid en starkare belysning föllo henne i ögonen och genom sin sällsamhet starkt fästade hennes uppmärksamhet, förtogo mycket af den likbet, som vid den första oväntade anblicken träffat henne, och hon förundrade sig sjelf öfver huru hon kunnat förvillas deraf. Dock stannade hon länge att betrakta det gamla porträttet, och en sällsam, oförklarlig känsla liksom fasthöll henne dervid. (Forts.) —