Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 2

ställning med kortet uppsträckt mot öfverstinnan. Theodor gick fram till spegeln, förde handen öfver toupgen och vände sig derefter mot öfverstinnan med dessa ord: — Tycker inte farmor, att jag är von pfiffen nu? — Kors bevara mig hvad notarien är vacker nu! inföll Maria i förväg för den tillfrågades svar. — vDu här, och med bjerterdam i handen! Se der ett lyckligt omen. — yAIIvad menar notarien med det ?— Nu skall du inte kalla min bror för notarie mera, utan för kammarjunkare, anmärkte Hedvig. — oOm jag bara kan minnas det konstiga namnet. Men hvad var det väl kammar — hm! — kammarnotarien menade med sitt men eller omen. — YÅHjerterdam är kortlekens kärleksgudinna; hon förutsäger alltid succer hos de unga damerna.— ÅAtt idel nöje och framgång skall möta mig i afton... Jo, f-n ock! Ratsch, der gick min handske i kras. Förb. strunt, som inte håller vid att ta uti! Har man sett ett sådant elände? Splitter nya handskarne i kras, och så execrabelt i kras!— sTag hit dem, skall jag laga dem åt dig, v sade Hedvig.