Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 1

tillsammanssnögat och tillsammansblåst! Se vi ej ut, som ur ett stycke klippta? Stå emot fienden vi icke slutna som om man gjutit oss i samma form? Och hvem, hvem har väl fogat oss tillsamman på detta sätt, att ingen skillnad fins? Jo, ingen annan, än vår PVallenstein. v Radetzkys armse var på samma sätt -tillsammanssnögad och tillsammansblåst af Tyskar, Italienare, Ungrare, Böhmare, Kroater o. s. v., och äfven för den rett strå ej 9rönskade, ej gröda vexte;v de måste förbi de praktfulla städerna, förbi byarnes härliga nejder, kunde icke värma sig vid egen härd, utan måste lefva af rof och brandskatt, och kunde för öfrigt om kejsaren och sin bärförare gerna säga: Af deras glans och skimmer ha vi intet, allsintet, utom mödorna och smärtanv utom när de erhöllo en extrabelöning, bestående deri, att plundra en eller annan stad, och dä man på dagordern rosade dem, såsom thronens stödjepelare. De kunde då, liksom i dramen Wallenst eins läger, yttra: Så ha tyrannerne och jordens furstar i alla tider gjort.o Sitt folk de hånat; men krigarne på sina händer buritv. Det faller sig så, att tillochmed den adress, som underofficern ville bringa i stånd till Wallenstein, äfven på sätt och vis har blifvit efterapad i Radetzkys arm6. Riksförsamlingen ville att armåen skulle utse representanter; men i stället utfärdade den (naturligtvis på Radetzkys befallning) ett manifest, i hvilket den förklarade, att den allsicke befattade sig med politik; den erkände sig blott vara ett redskap för ordningens och laglighetens upprätthållande, och ställde sig blott kejsaren och högstdensammes allernådigste befallningar till efterrättelse. Det der är, som man ser, helt och hållet soldatmässigt, med undantag deraf, att i sjelfva svaret ligger en icke ringa portion — politik, med hvilken armåen dock, enligt sin egen utsago, allsicke befattade sig. Ju mera man läser i -Wallensteins lägerr, desto mera tyckes hela den nuvarande tiden i Tyskland vara skildrad derutinnan, likasom Schiller och hans vildt romantiska poösi verkligen för närvarande lefva i Tyskarnes sinnen och afspegla sig i deras handlingar. Wrangel kan i nödfall föreställa kapuzinermunken, som håller det putslustiga talet; den stackars bonden, som får, prygel, emedan han spelar med falska tärningar, kan föreställa Schlesvigholsteinarne, och slutligen tyckas hela den österrikiska staten, Wienarne, studentlegionen, Pohlackarne, Ungrarne, Kroaterne, Lombarderne o. s. v. under Oktoberdagarne i sjol hafva i korus sjungit: Aus der Welt die Freiheit verschuvunden ist; Man sieht nur Herren und Knechte. Die Falschheit herrschet, die Hinterlist, Bei dem feigen Menschengeschlechte. Der dem Tod ins Angesicht schauen kann, Der Soldat allein, ist der freie Mann). ) KFriheten har försvunnit ur verlden; man ser der numera endast herrar och slafvar. Falskbeten, bakslugheten beherrska det fega menniskoslägtet. Blott den, som kan träda döden under ögonen, blott soldaten, är en fri man. A —