Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 2

köksskåpet, än jag tål att han skall stå som en mattbhängare på vinden.Under det matmodern och trotjenarinnan så af handlade, satt i det andra rummet, det som låg intill köket, en ung fjortonårig flicka och betraktade, vid skenet af månans infallande strålar, ett dockskåp. Hon satt helt tankfull och kunde icke begripa hur fru Solaviv, grefvinnan Granatenhjelm och fröken Rosalie Nordenapelsin, hvilka nu syntes henne så döda och dumma med hufvuden af papp och leder af träd, förr kunnat synas henne så lefvande och intressanta. Hon suckade. Det var en suck öfver den inre föreställningens första flygtade bildspel och verklighetens först funna tomhet. Nu klingade klockan på köksdörren gällt och skarpt, så att IIedvig — det var den unga ssickans namn — spratt till, helt förskräckt, och sprang in i andra rummet, för att be Lena gå att öppna dörren. Trotjenarinnan lät dock ej störa sig i sina utgjutelser af förtreten öfver den återtagna inkräktningen af vindskontoret, utan lät den klingande kallelsen ännu en gång förnyas, innan hon gick att hörsamma den. — Hvem kan väl komma så sent och ringa så häftigt? sade gamla öfverstinnan. Det är värre än om det vore smörblomman sjelf. (Forts.) emm ———LL AA L-—Ö— M TF —