Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 2

terade, när de skola stå så vind för väg. Jag blef så förargad så att jag kastade mattan i en vrå och tog borgmästarn på ryggen och släpade ner med honom och nu stär han derute i salen, ty man skall ändå vörda sin slägt och ha respekt för de döda. — -Kära Lena, hvad skall du göra med det gamla skräpet här nere i rummen? Här är ingen plats för det; det blir oss bara till besvär. Det måtte väl finnas rum för det i någon vrå på vinden. — Ja, men der blir det förderfvadt, sade jag ju hennes nåd. Borgmästarn var stamfar för familjen, så att nog bör honom mer heder vederfaras. — -Stamfar för familjen, säger du. Det läter han väl bli att vara ändå. Det var först salig öfversten, min man. — -Men, emedan borgmästarn var vår salig mans far, så bör väl han få räknas med i slägten, och som stamfar för familjen.— -bet är blott den älste af namnet som anses såsom stamfader, och det var salig öfversten som jag sagt. Han antog namnet Rosenljung; gubben borgmästare hette rätt och slätt Ljung, Petter Ljung, som du kan läsa på baksidan af porträttet. — vbet må nu vara hur det vill med den saken, men förr sätter jag borgmästarn bakom