Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 1

ÄSit.U— cendre, omsluter i rika lockar en hög, rymlig panna; de svartblå ögonen afspegla ett visst betänksamt allvar, utan att förneka en ungdomlig gladlynthet; men om ögonbrynen sammandraga sig deröfver, så bildar sig ett veck mellan dem, som ger en hypokondrisk skugga så väl åt blicken som pannans annars ljusa hvalf. Näsans fina bildning och munnens lätt vexlande mine mellan glättighet och allvar fullborda det intressanta af detta ansigtes teckning och karakter. Den unge mannen gör ett par slag öfver golfvet, stannar och säger vid sig sjelf: Tusan, sådant bryderil Gloire et amour skrifver Balsac om, hvarför ej så gerna öfver gloire et pauvret6? Jag skulle kunna ge upp ämnet: En ung tjensteman, som genom sin arbetsamhet, att ej säga skicklighet och annan förtjenst. avancerar, blir bemärkt och får en kammarjunkartitel, men måste sätta sig i skuld för att lösa fullmakten. : Fy tusan, ett sådant ämnel Och jag sjelf, kammarjunkare Theodor Rosenljung, jag skulle vara hjelten i en sådan historia! Nej, hellre aldrig blifva någon romaneller novellhjelte! ... Det är åtminstone väl att det ej står att läsa på utsidan af vårt väsende att utkomstoch penningebekymmer bo i sinnet, och gudskelof att de tomma permarne på plånboken är en tyst vaktare af kassans hemligheter. Det är minsann ingen lätt eak för en fattig yngling att draga