Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 1

passerat detta rum, som ger åskådaren ett begrepp om de gamle Romarnes smak och lyx, inkommer man i ett annat, hvars väggar äro utförda i blå, hvit och röd gipsmarmor, med hvita och förgyllda ornamenter samt basreliefer. Det stuckaturarbete, som blifvit nedlagdt på prydandet af festivitetssalen och detta rum, saknar ännu sitt motstycke här i Norden och gör, liksom allt annat i samma väg inom denna byggnad, så säl byggmästaren, hr arkitekten Ekman, som stuckatören, hr Detoma, utmärkt heder. — I det tredje rummet i ordningen äro väggarne öfverallt beklädda med rödt, fasoneradt sidendamast, infattadt inom förgyllda lister. Benämningarne på dessa trenne praktrum känna vi ej; men förmoda, det de komma att blifva: rpompejanska rummet, blå rummet, och röda rummet, såsom uttryckande dels hufvudkarakteren i det ena och dels de förherrskande färgerna i de begge andra. Vi komma nu till det rum i samma våning, hvilket egentligen är ämnadt till matsal, ehuru det äfven såsom konsertsal torde kunna hänföras till de elegantaste i Norden. Detta är icke fullt så stort som sollenitetssalen, men dock mycket rymligt. Det är af arkitekten beräknadt för målning, hvilken ock å väggaroch tak blifvit utförd i flera olika färger och nyanser. Gipsornamenter omvexla i denna sal med figurer, prydnader och ornamenter i färger, på ömsom blå, ömsom hvit, ömsom gul och ömsom förgylld botten. Vid hvardera ändan af salen äro anbragte gallerier för musik och åskådare. De i taket anbragta målningarne och ornamenterna äro så väl utförda, att det för det obeväpnade ögat är nästan omöjligt att skilja dem från upphöjdt arbete. Målningarne så väl i detta som de öfriga rummen äro utförde af dekorationsmålaren hr Hagedorn. Salen upplyses om aftnarne af fem från taket nedhängande kristallkronor. Till denna sal stöta fyra andra större rum, som innehafvas af restauratören, men som af honom vid större tillställningar skola upplåtas, så att man obehindradt kan promenera rundt omkring hela våningen. Se der den korta och ofullständiga skildring af Götheborgs nya börsbyggnad, hvilken vi för närvarande äro i stånd att gifva! Vi torde framdeles blifva satte i stånd att lemna en fullständigare och bättre. Rigtigast och bäst handlar dock den, som sjelf tager denna storartade byggnad med alla dess praktfulla, om rikedom och smak vittnande, salar och rum i åskådande. Såsom ensam i sitt slag i norra Europa förtjenar den en så beskaffad uppmärksamhet. Men man bör då se den en afton, i det bländande skenet af bundradetals vaxljus, i det brokiga hvimlet af elegant klädda damer och herrar, under de raska och lifvande tonerna af en fullstämmig orkester. Då kan man i inbillningen tro sig förflyttad till något fåöpalats i etusen och en natt, glömma tidens stormiga och blodiga uppträden, glömma damokles-svärdet, som sväfvar öfver så månget hufvud, glömma den solfataragrund, på hvilken så många krönte, högt uppsatte, rike och mäktige stå — med ett ord: för en stund förgäta, att någon nöd, något förtryck, någon olycka, något elände finnes till i verlden. Vill man sedermera, när detta njutningens badschisch-rus är öfver, anställa jemförelser mellan detta Armidas