Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1849, sida 2

— ä ——— —————— —————— hvarmed du hotades, blef emottaget af bandet med allmänt bifall; med trettio af de raskaste tågade jag följande natt till baronens slott, för att bemäktiga oss honom och Feszi och hålla dem i förvar, tilldess du funnit en utväg, att försäkra dig mot deras skurkstreck. Kort före midnatten anlände vi till slottet. Feszi föll genast i våra händer; men baronen kunde vi ingenstädes finna, oaktadt Feszis försäkran, att han var hemma. Förskräckt af det tumult, som vårt inträngande i slottet förorsakade, hade han flyktat upp i öfversta delen af huset och dolt sig bakom en bjelke. Sedan allt vårt sökande varit förgäfves, beslöto vi att tända eld på slottet i alla fyra hörnena, för att förstöra alla emot dig vittnande dokumenter, som baronen kunde ega. Inom få ögenblick stod huset i lågor, och högt emot himmelen sprakade de fladdrande flammorna i den stormiga nåtten. Jag var just i begrepp att gifva tecken till aftåg, när ett ångestskri hördes högt uppe ifrån tinnarne af buset. Jag riktade mina ögon åt böjden och såg vid det klara skenet af den väldiga lågan baronen, som, vridande sina händer, störtade omkring bland flammorna och ropade på hjelp under förtviflade jemmerskri. På räddning var icke mer atttänka; men hade den också varit möjlig, så skulle dock svårligen en enda af oss hafva känt sig frestad att rycka skurken