skulle kunna fatta ett beslut. Han lät emellertid anvisa Feszi ett gömställe i sitt grannskap och anbefallde honom tystnad tills vidare. Han öfverlade hvad nu vore att göra, och på att genom lönnmord befria sig från den objudne arfvingen var icke hans sista förslag. Han skulle kanske valt detta medel, hade ej, blott några dagar derefter, ett annat erbjudit sig, hvarigenom han trodde sig kunna nå sitt mål med mera säkerhet. En dag var han sysselsatt med genomsökandet af de papper, som angiago grefvinnans enskilta angelägenheter, när ett paket föll honom i händerna, som innehöll bref från Philo. Nyfiken att lära känna deras innehåll, genomläste han en mängd af dem, utan att likväl finna andra underrättelser deri, än sådane, som kunde intressera blott dem, till hvilka de voro ställda. Han var i begrepp att lägga bort dem oläsne, när han händelsevis stötte på ett ställe, som väckte hans uppmärksamhet. Philo skref till grefvinnan, att han tillfälligtvis fått veta, att en dotter af fångvaktaren Faskul på slottet Sagan, hvilken han hade att tacka för sin befrielse och räddning från döden, lefde i Peterwardein uti ganska torftiga omständigheter, såsom enka och moder för många barn. Han hade redan flera gånger låtit tillsända henne understöd, men dessa hade icke varit tillräckliga att försätta henne i en