förföljelse. Men det var förknippadt med fara att komma till denne, emedan polisen öfverallt var honom i hälarne. Sedan han irrat omkring mer än ett fjerdedels år, lyckades det honom slutligen att närma sig baronens slott och underrätta denne om sin ankomst. Han emottogs med öppna armar; ty baronen betviflade icke, efter det samtal, han haft med Feszi, det han af honom hade att vänta vigtiga upptäckter i afseende på Philo. Emot försäkran, att alla vidare förföljelser mot honom skulle inställas, och löfte om en pension för lisstiden, tvekade Feszi icke längre att förråda sin välgörare. Baronen triumferade, då ban han fick veta, att Philo tillhört den beryktade Tzarkos röfvareband, men blef icke så angenämt öfverraskad när han erfor, att densamme var rättmätig son af grefve Schecheny och halfbroder till den aflidna grefvinnan. Han insåg visserligen nu, att hans svartsjuka ej hade någon grund; men den gjorda upptäckten väckte bekymmer hos honom, som icke voro mindre oroande, än denna. Tanken, att Philo ville göra sin bördsrätt gällande och draga till sig det rika arf, af hvilket han sjelf redan ansåg en betydlig del såsom sin, uppfyllde honom med förskräckelse; ty han kände icke, hvilka bevis som stodo Philo till buds, för att gifva sig tillkänna, såsom grefvens son. Saken I var för mycket invecklad, för att han genast