——————————————————————————————————————— — — — Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 247. Man kan lätt tänka sig, hvilzet intryck det gjorde på Philo att veta sitt öde i en menniskas hand, hvars fiendtliga sinnesstämning genom Tomassi var honom bekant. Han egde icke det minsta dokument, för att bevisa sig såsom rättmätig egare till godset och måste derför vara beredd på det värsta. En advokat, hos hvilken han förfrågade sig öfver saken, gaf honom visserligen några medel, hvarigenom han kunde lägga dröjsmål i vägen för sin motståndare; men kunde icke gifva honom hopp om att få bibehålla egendomen. För Philo blef i hans belägenhet intet annat öfrigt, än att begagna sig af de honom angifna medlen, och några månader förgingo, utan att baronen såg sig närmare sitt mål. Han började redan blifva otålig öfver den fördröjda verkan af det tagna steget; när till utförandet af hans påtänkta bofstycke en utsigt plötsligt öppnade sig, som uppfyllde hans lömska hjerta med skadefröjd. Efter sin flykt hade Feszi hufvudsakligen byggt sina planer på baronen, hos hvilken han hoppades finna skydd emot vidare