Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1849, sida 2

jade åter att så något värde för honom, och det mörker, som omhöljde hans framtid, uppklarnade småningom. Med systern underhöll han en liflig brefvexling. Denna bemärkte med innerlig fröjd den lyckliga förändring, som föregått hos honom, och önskade honom lycka dertill. Så förflöt ungefär ett halft år, utan att hans lugn blef stördt. Han trodde sig hafva tömt lidandets kalk ända till botten och emotsåg fram tiden med lugn. När han en afton kom hem, räckte honom en tjenare ett bref med det grefliga vapnet på svart sigill, hvilkets utanskrift var af en okänd hand. Hastigt bröt han det — o himmel! hvad läste han? — Grefvinnan var död! — Ett nerfslag hade kastat den unga blomstrande qvinnan i dödens armar. Brefvet hade fallit ur hans hand, innan han läst det till slut; han upptog det åter och genomögnade det ännu en gång. Det var från Tomassi. Den gode gubben hade älskat grefvinnan som en dotter, och hans smärta var omisskänligt uttryckt i brefvet. Philo fann tröst deruti, att äfven en annan kände lika med honom, och tackade den gode tjenaren i sitt bjerta för hans kärlek och deltagande. Tomassi hade egt grefvinnans hela förtroende. Han kände Philos härkomst och öde, och hans